Försäkringskassans omänskliga behandling av sjuka människor

Foto: Astrid Nydahl

 
"They never pay minimum wage. They make us fight for it. And they know we have no choice. That we are hungry" (rumänsk byggarbetare, illegal, berättar i Tom Judahs bok This is London)

Nej, jag ska inte uppehålla mig vid de människor som är eller kallas "illegala". Det är en helt egen problematik, orsakad av EU:s yttre gräns och all den brist på rimlig lagstiftning vi ser i samband med den.

Jag tänker istället yttra några ord om de människor som Försäkringskassan under rådande pandemi placerar i ett bås där det inte ens är tal om minimibetalning, utan om noll kronor i ersättning. Visste ni att ett tungt läkarintyg inte är ett dugg värt när de så kallade "utredarna" ingriper? Jag har sett det på mycket nära håll den senaste veckan och det gör mig rasande.

En svårt sjuk människa - det handlar om en neurologisk sjukdom som tvingar till många timmars sängliggande - blir fråntagen sin sjukpenning med orden: "Du kunde ha ett par-tre små, enkla jobb som du växlade mellan och fick in en inkomst på".

Sådana människor - utredare kallas de men de är skickade att agera skarprättare - är inte vatten värda i mina ögon. Har man arbetat och försörjt sig och de sina i sitt eget land har man rätt till sjukersättning. Svårare borde det inte vara. 

För vissa, rätt så många numera, fjärran ifrån komna, tycks det lättare eftersom deras ersättningssystem är inlåsta i den mall som heter "solidaritet". 

Någon solidaritet med landets egen befolkning tycks det inte finnas, när svår sjukdom slår till. Inte ens om de har en medicinsk expertis vid sin sida och en mycket tung erfarenhet av dråpslag av det biologiska slaget.