![]() |
Mobilfoto: T.N. |
Jag läser Klas Östergrens berättelse om Källaren, Klådan och Akademien i romanen Renegater. Om sanningen ska fram köpte jag denna tegelsten bara för den text som heter Rapport.
Vad den gör, är att bekräfta de mörkaste bilderna av vad som pågick i Källaren och i Akademien. Östergren är inte undanglidande och ursäktande som Peter Englund nyligen var i den långa tv-intervjun, men de delar erfarenheten av en monstruös man som inte ens kunde hålla fingrarna i styr när han mötte deras fruar.
Östergren får mig också att skratta åt eländet, när han beskriver Klådans stjärttafsande på Kronprinsessan. Hon vänder sig om och säger "Åh, jag trodde det var pappa". Men detta gick ju inte att skämta bort längre.
Vän av ordning frågar hur jag kunde reagera så positivt på Katarina Frostensons nya F - en färd. Två skäl: det är inte Klådan som skrivit den, och så är den i mina ögon en glimrande berättelse om ensamhet, utstötthet och kärlek. Vem som än skriver om ensamhet och utstötthet - ur en kulturkrets, ur en nation - intresserar mig. Men det är inte vem som helst i Frostensons fall. Jag har läst boken två gånger, den ger mig mycket. Men den säger också något om hur kärlek gör en blind när man hamnar i hennes situation.
Den tredje skildringen står Johan Lundberg för i sin höstbok, När postmodernismen kom till Sverige. Mitt i boken, som består av tre delar, finns kapitlet En man med många talanger. Det är en bitvis dräpande berättelse om hur Klådan under många år kunde odla sin karaktär och bli Akademiens "nittonde medlem". Bitvis är det förstås en mycket pinsam historia, och jag bevarar den mer eller mindre som ett dokument om denna tid och dess dekadenta och förgörande brist på kultur. När ett sällskap av stor kulturell och nationell betydelse använder sin slutenhet för att dölja och förtiga också brottsliga handlingar, kan det gå som det gjort de senaste åren. Lundbergs text är viktig, men det är Östergrens som erbjuder den egna erfarenhetens färgrikedom och tyngd.
Den nittonde stolen rymde två rumpor; även Ebba-Fitt Brackströms. Hon har varit en del av den här världen i decennier o har icke yppat ett ord av det som pågick; så var det med hennes feminism.
SvaraRadera/Mats B-P