Nyårskrönika 2020

Här passar det att vaka in det nya året. Foto: Astrid Nydahl

 

En ny maktbalans har uppstått i Mellanöstern med Israels diplomatiska framsteg under året. Att Israel nu har diplomatiska relationer med Marocko, Bahrain, Förenade Arabemiraten och med Sudan har politiska analytiker världen runt haft svårt att förstå. Man har enats om att det är en dålig sak, ”eftersom Trump ligger bakom”. Jag är inte så säker på att de har rätt. Det är möjligt att Trumps roll är avgörande. Men Trump försvinner. Israel ligger kvar där det ligger och varje positiv och/eller diplomatisk relation med ett annat land i regionen måste vara av godo, för folken och för freden.

 

Pedofilin i den svenska politiken går hand i hand med övergreppen, våldtäkterna och förnedringen av unga människor över hela landet. Det är en ytterst oroväckande utveckling som kanske kommer att röja betydligt mycket mer träskmark i Sveriges politikerklass än vi tidigare känt till. Än så länge tycks den oförmögen såväl att rensa i de egna leden, som att rensa i den importerade brottslighet som har klanen och gänget som minsta gemensamma nämnare.

 

Putins Ryssland och Lukatjenkas Belarus är våra närmaste mardrömmar. Vem Putin skickar att förgifta och mörda nästa gång vet vi inte. Vi vet inte heller vilka kort Monstret i Minsk har kvar att spela mot sitt eget folk.

 

Svenska Akademien har förmodligen inte fler kort. Med den ”taktiska” reträtten i år återstår det väl bara att ge det så kallade Nobelpriset i litteratur till någon högkvalificerad poet eller prosaist som alla – dvs du och jag – läser och som vi hoppats skulle slippa att förknippas med det korrumperade gänget.

 

USA blir inte en bättre plats på jorden för att Trump avgår och Biden tillträder. Däremot kan man hoppas på att mindre skit från det vita huset ska sprutas ut över folk och fä. USA vill till varje pris fortsätta vara världspolis, och så kommer det att förbli. I alla fall fram till dess de kinesiska så kallade kommunisterna erövrat ännu mer av marknader, territorier och folk i världen. En despoti som spelar både med den totalitära kommunistiska ideologin och med turbokapitalismens mekanismer än bra mycket farligare än de som nöjer sig med den ena eller den andra.

 

Den afrikanska kontinenten fortsätter tampas med problemet ”hur få upp vatten ur ån och bevattna åkern bredvid”, men plågas också av nygamla tyranner och den arabiska vårens efterdyningar i Mena-länderna. Krigens dygnet runt malande maskin kunde aldrig framkalla bättre liv och samhällen, inte heller det gångna året. Skillnaden mot förr är att Afrikas aktivister numera heter sådant som Boko Haram, specialiserade i barn-kidnappningar som ska förhindra skolgång. Ändå finns gamla ANC kvar längst i söder, nu också aktiva i penningtvätt, vapenhandel på högsta nivå och alltomfattande korruption. Inte ens det svarta Afrika är fritt från islamismens våld. Det både föds och utövas där.

 

Vänstern, förlåt jag menade ”vänstern”, fortsätter vurma för latinamerikanska maffiosos som klätt sig i Ches skjortor. Trots att misären är uppenbar för var och en är det uppenbarligen en ideologiskt korrekt misär av bättre sort. Finns det då en verklig vänster? Klart det gör, men den syns knappt och förväxlas med den politiska strömning som gärna använder den röda fanan för att främja separatistiska projekt och som lierar sig med de värsta mörkerkrafterna. Den "vänster" som lierar sig med islamister, BLM-rörelsen och antifa är i allt väsentligt en reaktionär, våldsromantisk rörelse som saknar varje uns av trovärdighet.

 

Vad man än säger, så förblir allt fragmentariskt och slumpvis utvalt. Så också dessa nyårsord. Nej, jag säger inte gott nytt år. Men jag hoppas ni följer mig under 2021, så långt jag orkar.