Per Landin: Forsters patient. Tio tyska intermezzon (Förlaget Augusti)

Den välkända bilden från Warszawas getto, där nazi-soldaten står med sitt gevär. Hans liv tecknas i Per Landins nya bok.

 

Det finns en stor konsekvens i Per Landins böcker kring tysk historia. I den förra, Langbehns testamente, arbetade han vidare med män i nationalsocialismens krets eller periferi, men med flera intressanta sidoperspektiv på västtyskt efterkrigssamhälle och DDR. Bokens underrubrik är sammanfattande: Ett tyskt århundrade i tio kapitel.

 

I årets nyutkomna bok, Forsters patient. Tio tyska intermezzon, arbetar han vidare i samma krets och med liknande teman. Han närmar sig inte bara Hitler själv (i bokens titelessä), utan också några män och en kvinna utan vilka despoten inte kunnat genomföra sitt smutsiga krig och folkmord.

 

Landins enmansprojekt är att i essäns form och med de enskilda ödena som metod ringa in vad som skett och sker i Tyskland. Därför måste också de vidrigaste figurerna i själva folkmordsutövandet presenteras, som Ilse den förskräckliga, Ilse Koch, eller som Josef Blösche, vars gevär riktades mot den lille judepojken med uppsträckta händer. Landin tecknar dem sakligt och väjer inte för detaljerna som ibland är kväljande.

 

Utan att gå in på varje kapitel i denna bok vill jag ändå framhålla det avslutande, vilket handlar om Horst Mahler, den forne marxisten i Baader-Meinhofkretsen, som sedan blev uttalad nationalsocialist av värsta sort. Jag vill gärna avsluta med ett citat från denne Mahler om att Tyskland skulle vara en enad nation först ”när tyskarna med hakkorsfanor kan marschera genom Brandenburger Tor”. Det är inte ens betryggande att män som han sitter inspärrade. Tvärtom är jag rädd att allt för många unga tyskar åter sprider dessa idéer och demonier.

 

Landins böcker är oumbärliga för den som vill förstå Tyskland från Hitlertiden och framåt. Också denna nya förstås.