![]() |
Foto: Astrid Nydahl |
Det råder en tung och mörk sorg i vår närhet. Den 14-åriga dottern i en familj som vi känner mycket väl, försökte för några veckor sedan ta sitt liv på lektionstid. Hon hängde sig i skolans gymnastiksal. "Räddades" och vaknade efter en tid ur koman. Idag har hon ingen talförmåga, kan varken sitta eller stå. Hon har redan så tidigt i livet förvandlats till ett vårdpaket, efter sitt självmordsförsök. Jag grubblar på vad som är ett "lyckat" respektive "misslyckat". Att ligga språklös och utan rörelseförmåga är inte ett liv. Det är framför allt inte så två föräldrar vill se sin älskade dotter.
Min yngste son Tobias tog sitt liv i oktober för sex år sedan. Jag tror mig veta hur de har det, eftersom jag själv gått igenom den fasansfulla processen.
Flickans pappa, H, som vi känt i många år, intervjuades i lokaltidningen på lördagen. Dessvärre är artikeln låst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar