Vaka över tystnaden

Foto Hällevik 12 december: Astrid Nydahl

 

Vad skulle vara mer befogat än tystnad? Skulle den skränande konsumtionshetsen kunna mötas på annat sätt? Jag ställer ledande frågor till mig själv. När jag vaknade av Lucia-sång vid sjutiden på söndagen ville jag bara somna om. Inte ens hon var autentisk, förinspelad i november som hon var, producerad av Warner Brothers (!) och inköpt av statstelevisionen.

I butiken, den nästan tomma på söndagarna, mötte jag min gamle husläkare på tillfälligt besök i Skåne. Han corona-gömmer sig till vardags med frun i ett hus på Öland, alldeles i närheten av byn där vi brukade hyra om somrarna.

Ute vid havet såg vi en grupp människor göra gymnastik i sanden. Jag passerade dem på min vandring och hörde då att de tagit med sig dunka-dunka-musiken ut. Som om utomhusgymnastik kräver samma fördummande atmosfär som gymmet inomhus.

Jag vände och gick tillbaka, åkte hem och skalade potatis, lök, morötter och äpplen för söndagsmiddagen. Man måste vaka över tystnaden, den är inte självklar någonstans.