Är Trump och Hitler jämförbara?

Förslag till bildtext i valfri svensk morgon- eller kvällstidning: "Donald Trump talar till sina anhängare vid Kapitolium i januari 2021."

 

Bristen på verkliga analyser är alldeles uppenbar för den som söker i svensk mediavärld. Det spelar ingen roll om det är etablerade MSM eller unga nätsidor till höger eller vänster. Antingen nöjer de sig med att säga att "Trump är nazist" eller så säger de att det är Trump "som står emot oligarkerna". Det är ju rätt magert resultat för den som söker analys. Jag blir själv bedrövad när jag läser vad som skrivs. Sedan presidentvalet har vulgariteten ökat markant. Också begåvade människor uttrycker sig som om de just återvänt med ett fynd från soptunnan. Och det är sannerligen inte bara Trump-anhängarna som står för denna obehagliga, språkliga radikalisering, den finns överallt på det politiska fältet. Men så hittar man ibland undantag, som Richard J. Evens när han skriver i New Statesman:

 

Is the storming of the Capitol on 6 January, like the beer-hall putsch, a beginning rather than an end? It seems clear that Trumpism as a political force in American life isn’t going away soon. Many of Trump’s supporters will continue to dispute the legitimacy of Biden’s election and to regard Donald Trump as the real president of the US. But there are signs that the events of 6 January have shocked many Republicans into abandoning Trump and his most fanatical supporters. The GOP may split; Trump may become the leader of a hard-right third party run from Mar-a-Lago. Time will tell. 

 

But time is against Trump. Hitler and his followers were young men in 1923. They could afford to wait. Trump is in his seventies and can’t. A successor may emerge, but it seems unlikely that he would match Trump’s crowd appeal. Questions are being asked about the failure of the police to prevent the storming of the Capitol, but there is little evidence that the forces of order – the administrative and legal arms of the state, as well as the military – will prevent a peaceful transfer of power on 20 January. The situation in the US today is more like Munich in 1923 than Berlin ten years later. 

 

To state these obvious facts is not to ­encourage complacency. It means that rather than fighting the demons of the past – ­fascism, Nazism, the militarised politics of Europe’s interwar years – it is necessary to fight the new demons of the present: disinformation, conspiracy theories and the blurring of fact and falsehood. 

 

Richard J Evans är regius professor emeritus of history vid Cambridge University, och har skrivit The Third Reich in History and Memory (Abacus)

 

***

 

Det blir svårt – om inte omöjligt – att inom överskådlig tid reparera skadan. Trump kommer inte längre att vara president, men han kommer att förbli en inflytelserik kraft inom det republikanska partiet och i landet. Världen var redan på väg mot större oreda och USA:s inflytande höll redan på att försvagas, men Trump accelererade dessa trender dramatiskt. Slutsummeringen visar att han lämnar över ett land och en värld som befinner sig i ett långt värre tillstånd än det han ärvde. Så lyder hans sorgliga eftermäle.

 

Det skriver Richard Haass, ordförande för Council of Foreign Relations, han har varit chef för USA:s utrikesdepartements strategiska avdelning (2001-2003). Han var president George W Bushs speciella sändebud till Nordirland och projektledare för Future of Afghanistan. Han är författare till The World: A Brief Introduction (Penguin Putnam Inc, 2020). Hans artikel finns publicerad i Bulletin.