 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Det finns ingen skuld som inte samtidigt släpar på en stor skam.
***
Hela den gångna veckans texter är hämtade ur min bok Solitär i nyspråkets tid, som utkom i december 2013. Varför nu detta? Två skäl: inget kan just nu få mig att skriva nytt, och dessa texter som är minst sju år gamla, visar att väldigt lite är nytt under solen. Eftersom jag inte yttrar mig mer om det västerländska förfallet, sådant det gestaltar sig i maktens boningar, är jag därför också tyst hela vägen till Kapitolium. Inte heller Kreml eller Den förbjudna staden finns på mitt arbetsschema. Kommentarfunktionen öppnar jag eventuellt nästa vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar