 |
Foto: Astrid Nydahl
|
Just nu är hela världen sjuk. Den meningen fastnade jag för i en intervju om psykisk sjukdom i Svenskan.
Det är ju alldeles sant. Världen - hela! - är sjuk i mer än ett avseende. Covid19 fäller oss, en efter en. Också bland våra nära finns det individer som är antingen sjuka eller mycket sjuka. Men världssjukdomen består också av en ignorans som överträffar det mesta. Hur ser vi på smittans ursprung, hur och när kommer Kina att ställas till svars?
I Sverige kommer vi också fortsättningsvis att sprida smittan. Här finns inga verkliga restriktioner utanför idrotts- och kulturvärlden, mest bara rekommendationer. Att restaurangbranschen betalar ett mycket högt pris har ytterst med alkoholen att göra.
I Helsingborgs Dagblad läste jag ett så fint reportage om bodega-döden i Danmark. Malin Waak skrev:
För de trognaste
stamgästerna är vännerna på det lokala värdshuset det närmsta man kommer
en familj, och den hårt arbetade ”bodegamuttern” med en hel flock
karlar under sina trötta vingar är en dansk arketyp.
I arbetarkvarteren på Amager och i Sydhavnen finns hon fortfarande.
Dorthe Sørensen, som äger Café Smil, bekräftar sammanhållningen:
”Vi
hjälper alltid varandra. Om någon till exempel har problem med sin dörr
hjälper låssmeden till, om någon ska flytta ställer en hel flock upp
och nu under nedstängningen ringer vi till varandra och kollar läget.”
(...)
Några försöker ändå att hålla fanan högt och se till att renovera och
måla om nu när man inte har några gäster. Lite intresserat kan man undra
vad som egentligen är poängen med det. ”Brune værtshuse” heter så just
för att de ska vara bruna – gärna kompletterade av virkade nikotingula
gardiner. Fast man behöver nog inte bekymra sig – vitt och fräscht
kommer det aldrig att bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar