Nyspråket och jaget

Foto: Astrid Nydahl

Jag får allt svårare att säga ordet jag. Det finns inget alternativ och nyspråket står som gammal kall havregrynsgröt i halsen på mig. Det gamla språket? Man kan inte säga så. Språket samlever i det nya och det gamla varje dag. Men det finns ett alldeles specifikt nyspråk som formats av makten och politiken, ett språk som vill klä oss i uniform, ett språk som vill oss illa och som vill att vi ska överge känslan av att vara medborgare. Till förmån för vad? Till förmån för konsumenten. Jag köper – alltså är jag. Det gamla språket – om vi nu för ett ögonblick säger så – rymde inte konsumenten. Hon var inte uppfunnen. Hon var inte ritad på det ritbord som kapitalismen använde för att teckna bilden av den nya, lönsamma människan. Är det ändå inte därför som ordet jag måste sägas, som ett motord, som det yttersta hävdandet av en egen, avvikande, uppfattning?