När Suzanne Brøgger ser tillbaka på sitt författarskap gör hon det alltid till en dubbel analys; dels den som är hon själv som människa, dels det samhälle och den tidsanda som omger henne.
Det är ingen tillfällighet att hon i sin nya essäsamling Med egen hånd, ägnar sig åt den digitala kulturens fullständiga blottande av individen. Det som en gång lät sig skrivas på papper, blir idag offentliga meddelanden i kött och blod på Facebook, detta anskrämliga och farliga medium som bidrar till kontrollen av massan samtidigt som det lurar individen in i något som kan likna det unika och personliga.
"Når skellet mellem offentligt og privat bryder sammen, vender de atavistiske æreskulturer tilbage med hele krænkelsesyndromet som omdrejningspunkt."
Det är, säger Brøgger, svårt att ens tilltala den generation hon kallar millennials, och uttrycka oro för att privatlivet är hotat, eftersom den förmodligen svarar "Og hvad så? Hvad skal man bruge et privatliv til?".
Det är, som alltid, en fröjd att ta sig an en ny bok av Suzanne Brøgger. Kanske är denna en av de viktigare just nu, eftersom den med sådant eftertryck sätter in hennes generations frigörelse i ett nytt perspektiv, nämligen det som visar hur frigörelsen också kan leda till nya fängelser. Själens frihet har inget högt värde i denna brist på kultur.
Brøgger rör sig denna gång huvudsakligen i det senaste årtiondet. En del av texterna har varit tryckta i tidningar och de är omarbetade. Två av dem har varit förord i böcker. Men alla de andra är opublicerade, innan de samlades i denna volym.
Eftersom flera resonemang rör sig kring den snabba och inte sällan brutala digitala världen vill jag peka på det faktum, att antisemitismen också i denna bok blir en viktig fråga;
"Når katastrofkræfterne for alvar slippes løs, og Fenrisulven glammer i det gamle Europa,vil det blive holocaust. Jorden vil gå under for mange millioner europæere, og digtene vil for alvor spørge de døde, hvad meningen er?"
I meningen ligger den lärdom vi möjligen kan bära med oss från den förra, stora Förintelsen i Europa, den som nu obildade människor på internet påstår är antingen myt eller ren lögn.
I meningen ligger också motståndet. Det skildrar Suzanne Brøgger i ett lysande reportage, Mellemhelvede, om de kurdiska, kvinnliga soldaterna som lyckades besegra IS, vår tids absoluta ondska. Kalifatet har uteblivit tack vare sådana kvinnor, men det utgör fortfarande ett hot mot oss, som idé och vision hos islamister jorden över.
I en helt annan vision ligger tanken om kärleken. Suzanne Brøgger kallar sitt kapitel i ämnet för Mellem kærlighedens eros & agape. Det är en gripande text som gör rent hus med den moderna industri som förvandlar eros till en vara. "Finns jag, existerar jag" frågade hon sig när hon i naturen ser alla dessa människor med mobiltelefoner som fotograferar sig själva.
I en kultur där sexualiteten uppfattas
"som motion, en forebyggende sport" kan vi aldrig frivilligt inlemma
oss. Agape ter sig i alla avseenden vara ett eftersträvansvärt alternativ. Kärlekens manifestation av eros som pornografi på torget är föraktlig och ingen kan väl sörja den, och annat än beklaga att nya generationer går i dess fälla.
I essän Apologi lite längre fram i boken återkommer hon till frågan, och öppnar med att säga, att hon blivit så "fortolket, forstået og misforstået, anskuet, afbildet og anmeldt" att hon helst vill glömma allt. Men hon är ju en fri människa! "Jeg har - i kraft af min alder - nået det privilegium at være hensynsløs - og tale sandt." Häri ligger hela hennes resonemang om skapandet kontra marknadens krav. Vi lever nämligen i en epok när varje konstnär som säger nej till marknaden, betraktas som icke-existerande. "Hvis man ikke er på, har man ingen eksistens."
Författaren som offentlig person betalar alltid ett högt pris. Suzanne Brøgger har berättat om sådant flera gånger. Hon har blivit förföljd och förnedrad. Men hon har också fått "misforståede kærlighedserklæringer fra mennesker, der i god tro har bedyret, at de har levet 'efter min opskrift'".
"Hvilken opskrift? Mig bekendt har jeg ingen". Tack, det är just därför det alltjämt är en glädje att läsa en ny bok av henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar