 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Politiska högtidstal - se gårdagens installation som exempel - rör sig alltid i en rymd av abstraktioner och egenkärlek. Konkreta ting får inte vidröras eftersom de skulle kunna tolkas som löften. De talade orden är insvepta i popgalans estetik.
Vid Arbetets ära i Malmö formades min verklighetsbild. Detta Malmö tillhör förflutenheten, men statyn har de inte vågat röra.
Vad äras i denna epok? Inte är det arbetet som konkret försörjning och daglig plikt. Det arbete som statyn ville ära finns numera bara som svart ekonomi eller före detta fabriker.
Möllevången i Malmö är denna, svartekonomins och lättjans, därtill bedrägeriets vardag i konkreta uttryck. Butiken säljer smuggelvaror eller sådant som stulits av andra. I lägenheterna ovanpå pågår sådant vi inte sätter namn på. När polishelikoptern hovrar över torget i jakt på narkotikakurirer och vapenhandlare klagar de boende på att de blir störda. Mellanösterns, Afrikas och Asiens krig förs in i stadsdelen och ger sig tillkänna som flaggviftande i bästa fall, och fysiskt våld i värsta. Barnen hittar granater i dagisets sandlådor.
Arbetets ära?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar