Inför läsningen av Hannah Arendts analyser av revolutioner

Foto: Astrid Nydahl

 

När natten släpper taget är det dags att tända lampan, gnugga ögonen och så småningom att stiga upp.

Jag läser Hannah Arendts bok Om revolutionen. Den skrevs som en analys av den franska och den amerikanska revolutionen, samt av det som kom att kallas den ryska revolutionen (som också kan beskrivas som en statskupp). 

Jag har inte kommit så långt in i den, men så vitt jag förstår är det hennes sätt att betrakta Ungernrevolten 1956 som är en mycket ovanlig analys av skeendet, och som hon kallar för en revolution. Arendt menar att det är den enda "moderna revolutionen" som istället för att följa den franska istället har mer gemensamt med den amerikanska. Förlaget Daidalos säger i sin presentation:

För henne är revolutionen inbegreppet av politik: människor som handlar tillsammans i syfte att ordna sina gemensamma angelägenheter. En revolution är inte bara ett uppror, den handlar framför allt om att grundlägga en ny politisk ordning som garanterar medborgarnas frihet att styra sig själva: den är en "constitutio libertatis". En revolution fullbordas först genom antagandet av en sådan konstitution eller författning.

Jag återkommer självklart med en recension av boken.