Lars Åberg: De kom alltid i flock, som rovdjur ur skuggorna

Foto: Astrid Nydahl

 

Hur skulle det vara möjligt för ett land som Sverige att hantera unga människor uppvuxna i krig eller kriminalitet? Vi vet ju sedan rätt länge att det inte går. Resultatet vi ser i hela landet är en förskräckande historia. Ett gigantiskt nederlag skapat av en både naiv och cynisk politikerklass.

I Bulletin skriver Lars Åberg:

"En dag träffar jag en femtonårig kille, som vi kan kalla Amin och som går på en resursskola där han läser in högstadieämnen eftersom han ingenting lärt sig i den vanliga skolan. Tio år gammal började han råna och misshandla både jämnåriga och vuxna.

– Jag var ute med mina vänner och vi tvingade av dom telefoner, bankomatkort, allt sånt. Man tog strypgrepp på dom, brottade ner dom, slog dom så att dom blev rädda. Jag rånade vem som helst, vet du. Vi var sex-sju stycken, ibland tio, olika killar från förorten. Såna man träffade ute på stan.

Amins förklaring är att han tänkte som en tjugoåring och ville ha den smartaste mobilen och de nyaste kläderna för att imponera på tjejerna.

– Har man pengar har man allting. För en vanlig tioåring skulle tretusen vara perfekt, men jag ville ha femtontusen.

Så han drog kniv och sparkade ner folk, aldrig ensam, de kom alltid i flock, som rovdjur ur skuggorna. I skolan satt han längst bak med sin telefon. När han började i resursskolan kunde han knappt läsa. Hans pappa och flera andra släktingar vandrade in och ut ur fängelser; rån, bedrägerier, ett så tydligt socialt arv att endast omgivningens handfallenhet, eller uppgivenhet, kan förklara hur allting kunnat fortgå."