Foucault i Sexualitetens historia: Människan kunde redan i paradiset reproducera sig obegränsat

 

 

 

 

I Michel Floucaults Sexualitetens historia. Band IV. Köttets bekännelser (Daidalos 2020, översättning av Jim Jakobsson) kan man läsa följande stycke:

"Om nu Gud gav det ursprungliga paret ett änglalikt reproduktionssätt, varför gav han dem då samtidigt en könsskillnad som detta sätt inte kräver? Svaret ligger i Guds förhandskunskap: han visste mycket väl att människan skulle vända sig bort från den rätta vägen och förlora sin änglalika status. Därmed skulle världen aldrig ha kunnat befolkas eller fullbordas. 

Därför inrättade han på förhand det medel genom vilket vi kan 'förmedla livet till andra', men i en form som passar för det som vi har blivit, nu när vi mist vår likhet med Gud: en reproduktion liknande den 'hos djur och förnuftslösa varelser'. 

Kort sagt, människan kunde redan i paradiset reproducera sig obegränsat, men på ett helt annat sätt än genom en förening mellan könen; och ändå var människan märkt av en könsskillnad, som utan att framtvinga det föregrep ett kommande syndafall efter vilket denna skillnad skulle få sin reproduktiva funktion."

Man kunde således säga att de två könen, man och kvinna, tack vare sina könsorgan och deras skillnad, tillsammans kan reproducera sig. Det kallas samlag och det innebär att ägget befruktas av spermierna och att ett mänskligt foster då, i bästa fall, börjar växa i kvinnans livmoder. Detta mirakel har vi rikt begåvats med, och därmed har alla barnen också skänkt oss barnbarn. Något 'jungfruskap' har vi aldrig behövt förlita oss på. 

Här förlaget Daidalos presentation av verket:

• ”Ingen postum publicering”. Så står det i den franske filosofen Michel Foucaults trettiosex år gamla testamente. Härom året kom detta till trots det fjärde bandet av "Sexualitetens historia", Foucaults uppmärksammade verk om den västerländska diskursen om sexualiteten och försöken att disciplinera och omgestalta vårt driftsliv, ut i Frankrike – och nu föreligger band fyra också på svenska: Köttets bekännelser.
  

  Verkets första band, som har undertiteln "Viljan att veta" kom ut 1976 och band två ("Njutningarnas bruk") och tre ("Omsorgen om sig själv") åtta år senare, inte långt före Foucaults död. Medan Foucault i "Viljan att veta", med en polemisk udd mot den freudianska idén om den undertryckta sexualitateten, studerar diskurser om könslivet från 1600- till 1800-tal, vänder han sig i de följande båda banden till den grekisk-romerska antikens filosofer, läkare och oratorer och deras utläggningar om den sexuella njutningen och levnadskonstens regler. I dessa band handlar det inte minst om uppslagsrika närläsningar av olika passager i filosofiska verk och inträngande resonemang om den innebörd filosoferna ifråga har lagt i en i sammanhanget central institution som äktenskapet eller i ett begrepp som ”afrodisia”, ”njutning i kärlek”.

  I Köttets bekännelser, i praktiken fullbordad på författarens dödsbädd, fortsätter Foucault med samma slags subtila närläsningspraktik. Men här är det istället de stora kyrkofäderna från de första århundradena av vår tideräkning som han intresserar sig för – såsom Klemens av Alexandria, Gregorius av Nyssa, Johannes Chrystostomos och, naturligtvis, den mest inflytelserike av dem alla, Augustinus. Foucault läser deras texter om frälsning, synd och botgörelse, om jungfruskap och äktenskap som dokument över framväxten av en ”begärsekonomi” som, menar han, har präglat den västerländska civilisationen fram till våra dagar.  

  Michel Foucault (1926–1984) blev först känd genom sin studie  "Vansinnets historia" (1961). Han var professor i tankesystemens historia vid Collège de France. Daidalos har tidigare givit ut band ett till tre av "Sexualitetens historia".