Från Åbo Akademi: Nationalromantiken spökar i ytterhögerns språkkonflikt

Foto: Astrid Nydahl

  

Jag läser en mycket intressant artikel från Åbo Akademi i Finland, där Mats Wickström, som är docent i nordisk historia vid Åbo Akademi intervjuas om extremnationalism i vårt grannland. Det innebär många resonemang om de finlandssvenska nazisternas och högerradikalernas förhållande till språkfrågan under 1930- och 1940-talen.  

 

Under intervjun pratar vi om händelserna för åttio år sedan också om kopplingen mellan etnonationalism och dagens identitetspolitik som anammas av motsatta parter i det politiska spektret. Vi pratar också om hur språkfrågan bland de högerextrema i Finland överlevt till våra dagar

 

(...) 

Det finns ju goda orsaker till att styrkedemonstrationer vanligtvis inte fungerat i efterkrigstidens konsensuskultur med demokrati som överideologi. Donald Trump är ett undantag i det oförblommade självskrytet, om hur väldigt bra han är, men han är också en amerikansk arketyp. I Finland och Sverige har den sortens strategi varit föga framgångsrik och det är inte en slump att såväl Sannfinländarna som Sverigedemokraterna snarare vojat sig över västerlandets och sina folks undergång än marscherat mot sina huvudstäder. Detta sagt är makten och att ”rädda” och ”återupprätta sina nationer” förstås slutmålet för bägge rörelser. 

 

Man diskuterar språkfrågan - finska och finlandssvenska - och hur den hanteras och/eller ignoreras av Sannfinländarna:

 

Vad gäller dagens nazister som manifesterar sig i NMR, Nordiska motståndsrörelsen, som är en rikssvenskt styrd rörelse med en numera förbjuden filial i Finland finns det enligt Wickström samma latenta konflikt vad gäller språkfrågan eftersom dagens finska etnonationalister och sannfinländare i regel är mot det svenskspråkiga Finland.

 

– Här har våra nutida nazister intagit samma roll som sina 1930-tals versioner och ser inte språkfrågan som avgörande. På NMR:s finska hemsida finns det till och med en frågespalt där nazisterna svarar på frågor om varför man försvarar det svenska i Finland och då blir svaret att man försvarar alla nordiska språk eftersom målet är att grunda ett nationalsocialistiskt Norden. 

 

Jussi Halla-aho och Sannfinländarna nämner för tillfället knappast alls språkfrågan och gör till och med valvideon på svenska inför kommunvalet. 

 

(...)

 

Och även om det varit lugnare med språkfrågan bland Sannfinländarna nu en tid så är Sannfinländarna utan vidare emot ett tvåspråkigt Finland och där finns alltså samma latenta konflikt mellan nazister och finska nationalister som vi hade under 1930-talet. 

 

Finns det något att lära av den finska erfarenheten för oss i Sverige? Självklart. Läs hela den långa artikeln här. Tack till Anders Wikström.