 |
| Foto: Astrid Nydahl |
"...utan fågelsång och
helgmålsringning kan jag inte riktigt föreställa mig ett lyckligt liv", skrev en gång Richard Swartz i Dagens Nyheter. Det är
en mycket intressant tanke eftersom den kan sammanfatta det som skiljer vår
snäva tid från ett större och längre förflutet. Det är ett faktum att djur,
från de minsta insekterna till de största däggdjuren, både hotas och i många
fall också utrotas.
Det omänskliga ligger mig varmare om hjärtat än det mänskliga. Skulle det vara
något konstigt i det? Nej det tycker jag inte. Helvetet på jorden är i nio fall
av tio det mänskliga. Undantagen känner vi alla. De består främst i de
vetenskapliga landvinningarna. Våra mediciner, våra kulturella landvinningar,
våra verkliga framsteg. De illusoriska tillhör kategorin människoskapad
människofientlighet. Men det omänskliga, det som ligger utanför och bortom
människan, är alltid det eftersträvansvärda. När jag sitter vid havet och bakom
mig hör fågelsången tänker jag ungefär som Richard Swartz. Det hade jag inte
velat vara utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar