Malmö igår måndag. Men idag är det tisdag och frågan är: finns Malmö kvar också idag?

Universitetssjukhuset i Malmö. Foto: Astrid Nydahl

 

Igår var det den "stora dagen" i min sjuka process (eller ska jag säga sjukdomsprocess?). För första gången sedan 1979 skulle jag till det som då hette Malmö Allmänna Sjukhus, MAS, men som nu är inlemmat i det akademiska, med storslagen högskola inne på sjukhusområdet.

Min son släppte av mig vid gamla BB, eller KK som det väl nu har hetat i minst fyrtio år. Där föddes såväl jag som han och hans två äldsta systrar.

Gatuadressen var den rätta så jag började gå. Numren passade allt bättre, jag svettades som en bortsprungen häst och när jag gick in i gränden med numren 11-17 trodde jag mig ha hamnat rätt. Icke. En ung sjuksköterska visade mig att jag skulle gå tillbaka dit jag kom ifrån. Ty på andra sidan vägen, mitt emot BB, låg mag-tarmkliniken på nummer 14.

Jag blev mottagen av en ung kvinna som talade riktig malmöitiska. Och tjugo minuter före utsatt tid blev jag inkallad av ytterligare en riktig malmöit. Hemkänslan var påtaglig.

Efter avslutad leverundersökning (med en smula nedslående resultat) och fyra timmars fasta satte jag mig med en smörgås och en flaska kranvattten och njöt. Bussar och bilar kors och tvärs vid sjukhusentrén. En polispiket accelererade med alla blåljusen på. När jag blev upplockad igen fick jag en fin liten tur och kikade på Möllevångstorget, hela Bergsgatan förbi gamla Arbetet-huset, KB musikklubb och till lokaler där tidigare de fina antikvariaten legat.

Sköterskan som visade mig vägen sa, att om jag inte varit där sedan 1979 fick jag vara beredd på stora förändringar. Kliniken jag skulle till "hade i alla fall legat där förra veckan, så låt oss hoppas den är kvar". Det var den. Igår i alla fall.