Musiken i Zagajewskis poesi: "...den var vårt liv/ och vårt döende"

Foto: Astrid Nydahl

 

"Musiken vi lyssnat på tillsammans/ hemma eller i bilen/ eller rentav på promenad/ klingade inte alltid så rent/ som pianostämmaren ville - / då och då blandades den med röster/ fulla av fasa, smärta,/ och då var den musiken/ mer än musik,/ den var vårt liv/ och vårt döende." 

Adam Zagajewski: Musik i bilen, ur Antenner i regn i översättning av Anders Bodegård)

Musik fanns det ofta i Zagajewskis texter, såväl i poesin som i essäerna. Beethoven är närvarande. Chopin. "Också i döden ska vi leva/ fast på ett annat sätt, ömt och mjukt,/ upplösta i musik" skriver han i Utan slut från samlingen Ode till mångfalden, på svenska 1985 (övers. av Anders Bodegård och Lars Kleberg).

Han kan i en annan dikt, Flamma, vända sig till Gud med en bön om "tyst musik", och i dikten Violoncellen skriver han: "Violoncellen har många hemligheter,/ men den gråter aldrig,/ nej, den sjunger med tjock röst" (båda från samlingen Törst, på svenska 2003, i övers. av Bodegård).

Han skriver om sig själv som åttaåring, som tar pianolektioner hos grannarna. I en dikt om Kathleen Ferrier i samlingen Antenner i regn (på svenska 2011, övers. Bodegård) skriver Zagajewski: "Hon gick aldrig på konservatoriet/ och ändå talar genom henne/ den renaste musik (...) Hon tyckte om sånger av Schubert och Mahler, /Bruno Walter gav henne goda råd (...) Rösten hos en ung kvinna/ som oskuldsfullt sjunger Händelariorna."