Är grönsaker tråkiga att äta? Är filosoferna tråkiga att läsa?

Söder om Åhus i försommarvärme. Foto: Astrid Nydahl

 

Om man byter potatisen, riset och pastan mot fiberrika grönsaker, som brocolli, äter man då en tråkig måltid? Absolut inte! Jag skulle inte bli vegetarian. Så ena dagen lammkött till grönsakerna. Nästa en mycket innehållsrik fisksoppa. Raka motsatsen till tråkigt.

De gångna sommardagarna har triggat min stora lust att vara utomhus. Helst då på platser med ringa trängsel. Inte på grund av pandemin utan på grund av människorna själva. Ju fler människor det finns vid en havskust eller vid en sjö, desto svårare blir det att befinna sig där med tanken fri.

Varje tur till sådana platser är en seger över vintern. Vintern har förvisso fått oss ut varje dag, men när temperaturen stiger blir också utomhusvistelserna längre och rikare. Nog minns jag de gångna somrarna.

Och därmed är vi framme vid filosofilektionerna. Jag hoppade av efter grundskolan. Jag lämnade en handfull ämnen när jag många år senare gick på Komvux i en naiv dröm. Jag lämnade matte, tyska, fysik, kemi och lite annat.

Det fanns i min dåtida vänstermiljö en uppfattning om att biblioteken var bästa skolan. Det hade jag på sätt och vis förstått redan som barn på Lorensborg. Jag var biblioteken trogen fram till 1982. Då hade jag redan några år försörjt mig på att skriva litteraturkritik. Efter flytten våren 1983 till den lilla byn utanför Kristianstad blev jag allt modigare. 

Började läsa filosofernas verk, i begränsad omfatttning. Vad hade jag dittills vetat om dem? Inte särskilt mycket. I mogen ålder har jag förstått att Spinoza är en allt för svår nöt. Det erkännandet innebär samtidigt en större ödmjukhet. Hade jag vågat mig på Heidegger? Aldrig. Men Hannah Arendt passade bättre. Liksom Camus och Sartre, som jag läste medan jag ännu var en ganska ung Malmöbo (diskuterade dem mycket med Andres Küng, vi delade uppfattningen att det var Camus som var värd respekten). 

Självklart hade jag då vissa verk av Marx och Engels bakom mig (eftersom de var obligatoriska i den miljön), men först mycket senare ramlade jag stundtals över andra (behöver jag nämna Erasmus av Rotterdam, Galileo Galilei för att nu inte tala om Voltaire och Rousseau -  Nietzsche förstås som jag titt som tätt läser i Symposions fina och omfattande utgåva). 

Många filosofer jag läst kan jag tacka förlaget Atlantis för. Där har också en man som Tocqueville publicerats, vilket man får buga och tacka översättaren Ervin Rosenberg för. Och Jan Stolpe kan man tacka för de fantastiska banden Montaigne. Inte filosofi kanske, men livsfilosofi som verkar på djupet, än idag.

Det är livets överraskningar som gör livet värt att leva. Och det var sannerligen inte meningen att den här texten skulle bli en hel tre rätters måltid lång, men det var roligt att dra sig dessa till minnes.

Söder om Åhus i försommarvärme. Foto: Astrid Nydahl

Söder om Åhus i försommarvärme. Foto: Astrid Nydahl