Despoternas parad i vår tid

Foto: Astrid Nydahl

 

"De politiska förhållandena hade vid den här tidpunkten plötsligt förvärrats på ett sätt som bara kan betecknas som förfärligt och dödligt." (Thomas Bernhard, ur Ja, i översättning av Jan Erik Bornlid)

Vad är det som händer när en människa går från glättigt och pratsjukt sällskapsideal till isolerad och osynlig? Den processen kan jag inte beskriva. Men jag kan beskriva själva resultatet. Det yttrar sig i fördragna gardiner, stängda dörrar och en ovillighet att delta i några som helst diskussioner.

Jag nöjer mig med att registrera. Den nye sultanen i Turkiet härskar snart ensam, med halva folkets stöd och visar oss andra vad "val" och "folkomröstningar" kan användas till. I Nordkorea går diktatorn från ett vansinne till ett nytt, hans folk dirigeras ut som statister i hans undergångsvision. Allt som sker utanför gör också avtryck innanför. Ingen människa kan gå hel genom vår samtids dårskap. De båda, här omtalade despoterna har sina förebilder i det totalitäras historia, så som Putin vandrar i Stalins parad vandrar också klanen Kim i Maos parad. Sultanen ser på det ottomanska imperiets ledare och drömmer om sig själv som ny ottomansk herre.

Jag går in för landning och i brist på vingar använder jag någon kvarbliven krycka som hjälp. Väl nere på marknivå släpper jag taget och försöker lära mig att andas igen.

 

*

 

Färsk information om hur EU förhåller sig till den nya sultanen finns att läsa här, på svenska. Rubriken är talande: EU förnedrar sig i Turkiet.