 |
| Foto: Astrid Nydahl |
I Opulens skriver Anders Björnsson:
Tänk om man inte kan prata hursomhelst till individer, som har vant sig att lyssna till vårdat språk! Till vackra satsmelodier och rätta pauseringar. Möjligen kan det också dra ner på skriket i det offentliga samtalet.
Björnsson är i talekonsten ytterst erfaren. När han skriver om talböcker får också denna viktiga tanke en central plats. Jag hör nästan dagligen motsatsen och varje gång det sker gör det rent fysiskt ont. Björnssons poäng kan med fördel broderas och hängas på närmaste vägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar