Folkhemsdrömmen är en anomali

Skärm och mask. Foto: Steen R/ Snaphanen, Köpenhamn

 

Var går gränsen? Uttrycket förlegat

Det gränslösa som högsta ideal

Gift vid första ögonkastet

Cyklonerna dödar, taken lyfter

Prins Harry inte välkommen

Begravningen privat

men världsnyhet

Flashback är torget där

alla som vill kastar upp det

andra bjudit på

Stanken är kulturspecifik

Husbilarna intar markerna

En styv kuling kan inte hindra dem

På motorvägen kör redan släpen

med småbåtar till Skånes och

Blekinges små hamnar

Riksrevisionen granskar bidragen

till studieförbunden

Meningslösa pensioner granskar ingen

Vi förväntas köa vid valbåsen

Galleriorna kanaliserar

folkets yttersta vilja

Medicinakuten i Landskrona

är bäst i Skåne

Personalen öppnar alltid dörren

med ett leende. Vården då?

Sabina kunde äta vad hon ville

Muhammed Taser Ali Sheikh

glömmer aldrig ljudet av vågen

Hans boskap flöt ut till havs

Bangladesh är en omöjlighet

Covid 19 slår hårdare mot pojkar

Pojkar slår hårdast

Jordanien skakas av syskonbråket

Israel skakas av Benjamin Netanyahu alltid

redo för nya rättegångar och allianser

Ett islamistparti som stöd?

I Frankrike bor det fransmän. Sa vi som

barn, medan det i England bodde änglar

Inget är numera ett korrekt påstående

Åker man tunnelbana i Stockholm

är man svensk då?

Åkessons frågande ord är inte bortglömda

och jag skulle aldrig resa i Tokyos

underjordiska nationalitetsomvandlare

Vårsnön drar in över Småland

På sjukhuset tas alla blodprover

Efter veckolång sortering dras man

i kulvertar med fartränder

Mina första fem år var Seveds

Mina följande tolv Stadions

Världen låg öppen

Ingen visste då vad alla vet idag

Vietnamkriget präglade vår

djupa övertygelse

Afghanistankriget fördjupade den

bortom övertygelserna

Att kolonialmakterna alla hade

sin smutsiga historia

Det nygamla USA

bombar åter Syrien

Mitt Malmö faller inte bakåt

Folkhemsdrömmen är en anomali

Framstupa formas evakuering och flykt

Äpplena ruttnar i skålen

Bananerna går från gröngult till svart

Varje smak har sin särprägel

Mognad och förruttnelse tvinnas samman

I Köpenhamn står det mellan skärm och skydd

Världen håller andan

Bakom masken rör sig syret sakta

Han visar henne skärmen

Det är en vanlig vardag i huvudstaden