 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Om jag såg på det jag skrivit urskilde jag ett mönster. Det hade rört sig om frihet (Ivar Lo-Johansson i memoarerna)
Jag snappade upp dessa ord från Ivar Lo i en fin artikel av Ola Holmgren i Bulletin. Ivar Lo var en av de författare som formade mig. Jag läste allt jag kom över av honom. Särskilt intresserad var jag av statarna och den frihetskamp som Ivar Lo utifrån sitt eget liv blev en del av och stark motor i.
Läsningen sammanföll i tid med ungdomens vänsteraktivism. Vad menade jag då med friheten?
I själva verket var den nästan alltid synonym med någon form av totalitär idé. Någon frihetlig vänster var det inte.
Man kan säga att jag därmed tog till mig Ivar Lo som frihetens författare, samtidigt som jag i praktisk handling gjorde något helt annat.
Låt oss kalla den tiden för frihetens villospår. Man kan nämligen inte sitta i knäet på despoter och tala om frihet. Om despoten kallar det frihet kan vi alltid vara säkra på att han eller hon menar precis tvärtom.
Frede skriver:
SvaraRaderaIntressant. Vad var det som lockade med hans frihetsbudskap tror du? Då när du tillhörde den totalitära vänstern? Vilken var din frihetssyn då?
Eller hade du i tanken/omedvetet redan börjat bryta dig loss mot ett frihetligt perspektiv och att det var därför du lockades av friheten blamd starka kollektiv hos Ivar Lo?
Vad formade slutligen den frihetliga inställning du nu verkar i sedan flera decennier?
***
Hej och tack Frede. De tankar och frågor du skriver här skulle kräva minst ett helgseminarium. Därför avstår jag att svara och tror du förstår.