Gruvan, ett moraliskt dilemma

Foto: Astrid Nydahl

 

Vi tar dem numera för givna, de ämnen som måste finnas i den digitala kulturen. Utan dem skulle varken mobiltelefoner eller datorer fungera.

På Grönland fruktar befolkningen konsekvenserna av en ny, planerad gruva:

Det här är Narsaq på södra Grönland. Invånarantal 1 346. Det är också centrum för en konflikt som kan få betydelse för resten av världen.

– Det kommer inte att gå att bo i Narsaq om de får öppna gruvan. Naturen kommer att bli helt förstörd och nedsmutsningen enorm.

(...)

Nyvalet, som orsakats av gruvkonflikten, ska hållas den 6 april och ses som något av en folkomröstning för eller emot gruvdriften. I Narsaq – och i framtiden.

För Grönland har enorma mängder sällsynta jordartsmineraler. Berget Kuannersuit som ligger mindre än fem kilometer utanför Narsaq har en av världens största depåer. Mineraler som kan användas i den gröna omställning vi alla står inför, i allt från elektriska bilar, till vindturbiner och solpaneler. Gruvbolaget talar om att så mycket som en femtedel av det globala behovet finns här.

Gruvor har inte bara praktisk betydelse, de omges också av en rik mytologi. I England och Wales förbannar man fortfarande Thatchers stängningspoliik. I norra Sverige jublar arbetslösa efter besked om ny gruva, medan samerna av begripliga skäl blir arga och ledsna.

Vad kommer att hända med Grönland om den nya gruvan får grönt ljus?

– Det är inte bara uran som oroar mig. Berget innehåller även natriumklorid, zink, fluor och torium, säger Mariane Pavisen, det sistnämnda en annan metall som är radioaktiv.

Hon förklarar att eftersom gruvan skulle vara ett dagbrott, och stenen är så komplext sammansatt att det inte går att utvinna de ”bra” mineralerna utan att släppa loss de dåliga, så är hon rädd för att det ska spridas radioaktivt damm och andra gifter över hela regionen. Dessutom ska en stor hamn byggas, det kommer att dras vägar där det i dag bara kör snöskotrar och hundspann, och så ska allt avfall lagras och tas om hand i den i dag orörda naturen.

Som om inte det vore nog uppger gruvbolaget att 700 arbetsplatser ska skapas. Och eftersom det knappast ens finns så många i arbetsför ålder i det lilla samhället Narsaq, kommer de flesta att komma utifrån. Kanske utlänningar ensamma män som flygs in och arbetar några månader och sedan roterar.

Mariane Paviasen suckar tungt. Lokalbefolkningen skulle bli en minoritet och den sydgrönländska kulturen hotas, konstaterar hon med trött röst.