Kan man förneka avgörande historia och dömas för det?

Vid Ivösjön. Foto: Astrid Nydahl

 

Det mumlas i regeringskretsar om att man ska kunna straffas om man "förnekar" Förintelsen. I hela mitt liv, sedan mycket unga år, har jag betraktat det omfattande folkmordet på Europas judar som en avgörande förbrytelse. Det finns ett före och ett efter. Pogromerna mot judarna har förekommit sedan urminnes tider. Det har funnits kristet baserat judehat. Det finns inte minst i vår epok sådan i islams länder. Den av nationalsocialismen organiserade och genomförda Förintelsen är, också historiskt sett, av särskild betydelse.

 

Vad händer om det i Sverige stiftas en lag som säger att det är straffbart att förneka Förintelsen? Jag är övertygad om att effekten skulle bli mycket negativ. Idioter som förnekar historiska skeenden har det alltid funnits. Men just den här sorten är i Sverige minimal, utom i de muslimska miljöer där den frodas både av religiösa och politiska skäl. Skulle judehatande imamer sluta predika mot "grisars avkomma" om en sådan lagstiftning ägde rum. Knappast. Parallellsamhället finns överallt, såväl synligt som underjordiskt. Så har vi de extrema nationalisterna. De är kanske några hundra i hela riket. Skulle vi bjuda dem på en sådan möjlighet? Det vore mycket dumt. Istället för juridiska slag i luften kunde regeringen och riksdagen lyssna på Sveriges judar och konkret bistå dem till skydd mot diverse slags pöbelangrepp.

 

Anders Björnsson skriver i Alliansfriheten:

 

Regeringen vill göra det olagligt att förneka folkmordet på ”judar och andra grupper under andra världskriget”, uppgav Sveriges Radios ekoredaktion på onsdagen. ”Förintelsen är världshistoriens största brott mot mänskligheten, och det får inte glömmas. De som försöker få världen att glömma och blanda bort korten, de måste stå till svars för det”, förklarar justitieminister Morgan Johansson (...)   

Den föreslagna inskränkningen i yttrandefriheten är ytterst betänklig. Politiska diktat om vad som är historisk sanning förekommer verkligen även i andra länder i Europa, men bör Sverige följa efter?

Björnsson avslutar sin text så här:

 

Med statsrådet Johanssons och andras regeringsförslag kommer Sverige, paradoxalt nog, att kunna räknas till den grupp av länder, som av den svenska regeringen kritiseras för att vilja avveckla den liberala rättsordningen och tillskapa en statsdirigerad opinionsbildning. Här krävs bestämt en motståndsrörelse – inte bara för att försvara akademisk och annan frihet utan för att försvara det Sverige vi älskar!