Leve den svenska sjukvården!

Foto: Astrid Nydahl

 

Varför skulle jag gnälla? Räcker det inte med kören som med sådan intensitet sjunger ut sin vrede mot allt som inte fungerar som det ska? Klart att det gör!

Under fjorton månader har jag slussats genom stora delar av sjukhuset. Det började med en obehaglig undersökning som ledde fram till ett ingrepp då jag var sederad. Sedan fortsatte det: gastroskopi, undersökning av gallan, operation med borttagning av gallan och stenen, sedan röntgen av buk, njurar, rygg och annat, så vidare till andra avdelningar och näst sist en undersökning av levern på stora sjukhuset i Malmö. Under ett helt år har jag samtidigt av min sjukgymnast fått behandling mot en förmodad ischias, som dock aldrig hjälpte och därför gjorde oss båda brydda. Fredagen hade jag föreställt mig som sista stationen, på mag/tarm-kliniken.

En mycket noggrann läkare gick igenom allt under en timmes tid. Så hämtade han en erfaren kollega, en polsk läkare. Hon behövde inte lång tid för att säga, att hon var i det närmaste 100% säker på att mina smärtor beror på en nervskada. Jag kommer att få remiss till smärtkliniken och ortopeden, det är nämligen där man kapar denna nerv med en operation.

Om det är lika självklart som hon var säker skulle jag ha kommit i mål.

Är inte vår sjukvård fantastisk? Var skulle jag annars ha fått tillgång till den i sådan omfattning till priset av ett frikort? Ingenstans.