tisdag 20 april 2021

Marcus Aurelius: Självbetraktelser

Marcus Aurelius
 

Marcus Aurelius Självbetraktelser (Daidalos förlag) måste vara höjdpunkten för allt som givits ut i Sverige denna vår. Debutanter i den svenska litteraturen får ursäkta, men jag går hellre långt bakåt i tiden för att möta hans anteckningar. 

Marcus Aurelius är alltså den kejsare som styrde åren 161-180. Han levde från 121 till 180. 

Förutom att som kejsare styra i Rom var han filosofiskt präglad och hans Självbetraktelser kan med fördel användas för en mindre dos daglig läsning. 

Att Aurelius gått till historien som en god kejsare säger oss inte så mycket idag, annat än att det får betraktas som ett ovanligt omdöme från den historiska epoken.

Självbetraktelser är indelad i 12 böcker. Men man ska absolut börja från början. Nyöversättningen står Mikael Johansson för. Han är lektor i grekiska vid Göteborgs universitet. Det är första gången sedan 1911 som verket översätts. 

I sitt rika förord ger Johansson oss både den historiska kontexten och det konkret viktiga om Aurelius och hans texter. Han kallar detta verk för "en pågående - och mycket spännande - filosofihistorisk diskussion". Här talar vi om stoicismen.  

Har dessa tankar någon betydelse för oss nu levande människor? I allra högsta grad. När jag läser tänker jag vid många tillfällen att dessa texter talar rakt in i mitt liv, min tid. 

Livet är ett krig och en resa i okänt land, eftermälet är glömska.

Ingen kan väl undgå att känna igen sig?

Människorna är födda för varandras skull. Lär dem alltså detta och stå ut med dem.

Man nickar igen, men reserverar sig eftersom insikten om massans destruktivitet kan föda tvivel.

Kommer någon att förakta mig? Det är hans sak. Men det är min sak att se till att jag inte ertappas med att göra eller säga något som förtjänar förakt.

Som sagt, Aurelius tankar är absolut ägnade också vår tid. Vi som lever i ett dagligt beroende av den digitala kulturen känner igen oss, gång på gång. Så vill du ha en bok med dig som har bestående värde, ofta och på lång sikt, är det Marcus Aurelius Självbetraktelser.


***


Förlaget Daidalos text:

Marcus Aurelius (121-180) var romersk kejsare. Men han var också filosof och förde - på grekiska, eftersom det var filosofins språk - en sorts filosofisk dagbok där han med hjälp av stoisk filosofi försökte bli klar över olika livsproblem. Själv betraktelser liknar med sin blandning av panorerande resonemang och drastiska konklusioner ingenting annat i den antika filosofiska litteraturen.

Verket blev senast översatt till svenska 1911. Mikael Johansson, lektor i grekiska vid Göteborgs universitet, tar i sin nyöversättning hänsyn till modern forskning om Marcus Aurelius och ligger betydligt närmare originaltexten än vad översättningen från 1911 gör. Han bidrar dessutom med en orienterande inledning och förklarande noter.

Nu går det alltså att möta Marcus Aurelius i ögonhöjd på svenska.


6 kommentarer:

  1. Tack för tipset om nyöversättningen!
    Men.
    Hur har du egentligen tänkt dig att man skall hinna med allt?
    Tar gärna emot förslag!

    SvaraRadera
  2. Jag har inga förslag. Sorry, men jag bara läser.

    SvaraRadera
  3. Tack för bra tips. "Självbetraktelser" i Ellen Westers översättning var en av de mest omvälvande läsupplevelser jag haft i min ungdom. Även den engelska översättningen av Gregory Hays är njutbar läsning.

    Marcus Aurelius är den av stoikerna jag tycker bäst om. Annars tycker jag stoicismens är en alltför kärv, bister och likgiktig livsfilosofi, dock absolut inte utan mycken lärdom om livet.

    Jag föredrar dock en livsåskådning som även innefattar det livsbejakande och en sensualism, en sinnlighet där det som gör livet njutbart också ryms. Det kan vara i så enkla saker som att uppskatta det solvarma träet på en brygga vid en stilla sjö, koltrastens sång i skymningen, en solnedång med rosaorange himmel en kväll sent i maj, en riktigt god kopp hett kaffe eller en stilla öl eller två på någon uteservering medan man tittar på gatans teater.

    En av de viktigaste lärdomar jag tar med mig från Marcus Aurelius är att vara ingen människas herre, ingens slav.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, o hans "lärare" var ju Epiktetos, en frigiven slav; se där historiens dialektiska utveckling!

      Radera
  4. Tack för dina inspirerande ord!

    SvaraRadera
  5. Märkligt detta med Aurelius. Har letat hela vårvintern efter den lilla tunna boken i bokhyllorna. Ville läsa den igen. Fick den av en vän på 70-talet. Har ännu ej hittat den.

    SvaraRadera