tisdag 27 april 2021

Pandemin är över. Eller inte

Foto: Astrid Nydahl
 

Vad är det vi blundar för? Gå in i en alldeles vanlig matbutik och räkna människorna som bär munskydd. Jag gjorde det igår. Utöver mig själv var det en säger en person.

Smittspridningen är omfattande just nu. Men i mina trakter kan man tro att pandemin är över, eftersom ingen skyddar sig ens minimalt. Hur ska detta fåraktiga folk bete sig när mutationerna är här? Antagligen likadant. Alltså inte. 

Antalet smittade, allvarligt sjuka eller mildare sjuka, är tillräckligt många för att jag själv ska iakta största möjliga försiktighet. De döda har inget att berätta för oss, annat än som siffror i den dagligt redovisade statistiken. Varför rycka på axlarna? 

 

***

 

Inomhuslivet ger mig långa dagar då jag kan arbeta med Anne-Marie Berglunds brev. Ur några jag nyligen tagit mig an, finns detta, som bla handlar om hur hon tar hand om sin pappa Arne i Finland:

"Istället för att vara nere på Norra Bantorget idag på antikrigsdemonstration kom jag att sitta här vid apparaten och lyckades få fram en del figurer. Det roar mig att experimentera.

(...)

Mertons Kallad till tystnad, var för mig också en oerhört viktig bok, och annat jag läst av honom. Jag slits ju alltid ut i tomhet och tystnad, och upplever skrivandet som något väldigt hindrande i den andliga utvecklingen, men av en sorts  bekvämlighet har jag ändå fortsatt." 15/2-2003

 

"Fick ditt brev igår, genast blir jag mer rotad, när brev kommer. Mötet med den här tomma lägenheten blir trots allt, alltid en chock. Jag kan inte komma över mammas död. Det är sanningen. Hon var ändå min bästa vän. Du får tänka, att jag ej haft eller har någon annan familj än mina två föräldrar.

(...)

Pappa blir nog snarare ledsen att se mig! Det är så sorgligt, att jag knappt klarar gå dit! Varje gång vi skiljs funderar jag på att ta flyget ut till yttersta kanten av världen och aldrig mer återvända hit. Mitt hjärta orkar nog inte brista så länge till! Han upplever att jag svikit - och om inte han gör det, så upplever jag det så. Om nätterna bara idisslar jag detta brott." 26/2-2003

 

"Igår 'lekte' jag med Arne, så jag blev oerhört slut, men sen kom Gösta dit, vi hade bestämt så, och jag åkte med hem till dem. Där var uppdukat med alla sorters kaffebröd och tårta. Gösta hade fyllt 70 år i söndags. Det visste jag ju inte. Och jag får Husis och en påse bröd med hem. Och framför allt, de lyssnar. Lyssnar på mig!

(...)

Just nu läser jag Singer (mammas älsklingsförfattare) Fiender, där huvudpersonen har tre kvinnor som älskar honom. Boken är en ren glädjekälla, trots mörkret bakom." 27/2-2003



2 kommentarer:

  1. Ca hälften hade munskydd i mataffären idag klockan 8 på morgonen och förra veckan och före det. Men de flesta är pensionärer så tidigt. Även på gatan ser jag många.
    Tyvärr är ett av de vanligaste skräpet på marken också munskydd. (Bor i Stockholmsregionen ca 20 minuter från C.)

    SvaraRadera
  2. Folk förväntar sig att FHM ska uppmana dem att bära munskydd. En auktoritetstroende befolkning väntar på guidning från överheten. Själv har jag burit munskydd sedan årsskiftet vad gäller besök i matbutiker.

    SvaraRadera