torsdag 8 april 2021

Sätaröds station

Fotograf okänd

När jag skilde mig 1991 flyttade jag bara en bit hemifrån. Sätaröds station var till salu och den blev både mitt hem och förlagshus.

Järnvägen mellan Linderöd och Kristianstad handlade det om. Väntsalen gjorde jag om till barnrum med gamla skolbänkar.

Jag trivdes bra där, lite bortom allt annat. Rälsen fanns inte kvar, så man kunde enkelt cykla på den gamla banvallen, till Tollarp där butikerna fanns.

Gamla stationshus är åtråvärda. Min tid i Sätaröds station, fram till 1997 då mitt liv tog en ny väg, minns jag mest som en viloplats undan det omänskliga tumult som jag själv var en del av. Det blev sextio böcker producerade där, samt sex nummer per år av tidskriften Ariel (f.d. Studiekamraten).

Fotograf okänd

Fotograf okänd



4 kommentarer:

  1. Spontant tänker jag på F. Nilsson "piraten". Och Per Lagerqvist. Dock dressin i den sistnämndes fall.
    Och, varför ej, mina 12,5 år mellan Stockholm och Huddinge. Stundtals med träbänkar att sitta på. Men vad jag minns - aldrig några förseningar!

    SvaraRadera
  2. Tillbringade alla mina barndomssomrar i en mindre ort söder om Jönköping, med egen station och stins, vilken var farfars gode vän. Underbara människor. Minns honom och hans hustru så väl. Han var lätt rödhårig med glugg mellan framtänderna. Han flyttade senare som stins till stationen i Tollarp i mina tonår. Vi besökte honom och hans hustru en gång. Ett kärt besök.

    SvaraRadera
  3. Det är med en längtans skälvning man ser på de
    gamla svartvita fotografierna.
    Tillbaka!

    SvaraRadera
  4. Dejlige fotos..Ligner presse

    SvaraRadera