Våra liv, hur det gick eller kunnat gå...

Foto: Astrid Nydahl

 

Nu försvinner de, en efter en. Gamla vänner, lika gamla kollegor, lästa och djupt respekterade författare. Jag behöver väl bara nämna Adam Zagajewski i den sista kategorin. Kaj Svensson fick jag dödsbud om i helgen. Han var en poet som stod Zagajewskis diktning mycket nära och som också hade en viss kontakt med honom. Min kära Anne-Marie Berglund finns kvar i två hyllmeter brev, annars inte.

Hur gick det i våra liv? Man kan säga, att det funnits många enskilda dagar och stunder av största tänkbara glädje. Man kan också säga att det i min krets varit nära nog ett underverk att kunna försörja sig på fritt skrivande. Men det gjorde vi.

Tänk om vi blivit något? Släpat omkring på en fin titel och ett gott rykte. Det fanns i våra föräldrars generation förhoppningar på sådant. Men det vi valde var i första hand friheten, och med den skapandet, skrivandet.

Så gick det. När döden tar oss saknar det betydelse. Men först då.