 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Jag letar mig ner i det som var min föräldragenerations liv. Under det
andra förödande världskriget utkom i Köpenhamn en bokserie som hette Udødelige
tanker.
På ett antikvariat i stadens centrum hittade jag för några år sedan denna fina
bok av Stefan Zweig. Den har titeln Tolstojs udødelige tanker. I udtog ved
og med indledning af Stefan Zweig.
Bokserien utgavs av Martins förlag och det kommande året, 1940, skulle det
utkomma fyra nya volymer. En bok av André Gide om Montaigne, en av Julian
Huxley om Darwin. Vidare Heinrich Manns bok om Nietzsche och Theodore Dreisers
om Thoreau.
Redan utkomna fanns André Maurois om Voltaire, Thomas Manns om Schopenhauer och
Romain Rollands om Rousseau.
Vi vet vad som hände i Europa 1939-1940. Naturligtvis hade jag inte en tanke på
att det skulle varit en fördel av ha levat då. Det som slår mig med sådan kraft
är istället det faktum att vi kan gå tillbaka till de åren och finna annat än
de totalitära lärornas predikanter och lydiga, följande massor.
Jag slår upp Tolstojboken och läser Zweigs ord:
... den formentlige Retfærdiggørelse af Krigen, som nødvændig og retfærdig, med Lovprisninger og Forherligelsen af de krigerske Bedrifter, med Bønner for Flaget og Fædrelandet og den hyklede Omsorg for de saarede, demoraliserer Menneskene mere paa ét Aar end Millionevis af Røverier, Brandstiftelser og Mord, der i Aarhundredernes Løb bliver begaaet af Enkeltmennesker under Lidenskabens Indflydelse.
Något att begrunda dagarna framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar