I en tid som är länge sedan borta

På Tempelberget tidigt 1980-tal. Foto privat

 

Jag tar bort bilder från väggarna i mitt arbetsrum. Det finns många minnen förknippade med dem.

Min första, två veckor långa rundresa i Israel var omtumlande på många sätt. Den politiska idékartans beskrivning av Israel hemma i Sverige, hade inte så mycket med verkligheten där att göra. Någon tvåstatslösning talades det då inte om.

Efter den resan återvände jag flera gånger, bland annat under den första intifadan. 

Att stå lutad som jag gör på Tempelplatsen med Klippdomen i fonden skulle nog inte gå idag. Jag visar bilden också därför att ett mycket vanligt missförstånd är att Klippdomen är densamma som Al-Aqsa-moskén. Så är det inte. Den ligger till höger en bit bort och saknar hela Klippdomens skönhet. 

Idag är platsen mer laddad än någonsin. Laddningen är såväl politisk som religiös. Under rådande islamisk renässans blir varje felsteg en kränkning och våldet, det som ligger och pyr under ytan alltid, stiger upp och blir till en dödlig maskin riktad mot var och en som inte tillhör den sista religionens heligas krets (just detta uttryck förekom på en annonspelare för en moské i Birmingham).

Skulle jag vilja åka dit igen? Absolut inte. På en av mina arbetsresor, då jag bl.a. gjorde program för OBS i radion, fick jag se och erfara tillräckligt mycket hat. Idag begränsas det inte till polishästar, tunga batonger och slagord, som bekant. Varje gång jag ser bilden på mig själv tänker jag på hur en liten plätt på kartan kan förändras till det sämre utan att man ens hunnit begrunda det.