 |
| Foto: Astrid Nydahl |
”Att varje vacker frihetsstund, ögonblick, långt borta från sin egen födelse, från hela kedjan, bara var frister, men att kontentan är den att det hela var förgäves. Sådan är min ståndpunkt, den ’grund’ jag står på och jag vet att det där att hoppas är helt fåfängt. Den som inte, ganska fort, handlar, den får lämna scenen, man måste kunna försvara sig, åt alla håll, sitt livsrum, sin kropp, sin själ, sin tanke… Det ständiga kriget som är runt oss överallt.” Anne-Marie Berglund i brev till mig, den 24/8-1996
En människa behöver varken vara bitter eller utsatt för något extremt, för att kunna instämma i hennes slutsats. Frihetsstuderna är ju de mycket korta, liksom känslan av lycka är en flyktig och försvinnande stund.
Illusionslös kan man kanske hantera det bättre. Min livserfarenhet är mycket lik Anne-Maries, men jag har varje dag försökt, både att överleva och att finna livets värde.
I det lilla finns det. Ibland inte ens där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar