 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Att
läsa europeisk historia är uppfordrande, och det är nödvändigt. Men förståelsen
av Europa kräver också sina gränslösa perspektiv. Att genomskåda myter är också
uppfordrande och svårt, att försöka se bortom det invanda seendet och det
slentrianmässiga tänkandet.
Förbrytelserna är oändligt många och stora. Det som kallas framsteg är det de
facto ibland, men långt ifrån alltid. "Demokrati" är idag ett så
vanställt begrepp att det inte har mycket med vår vardag att göra. Att folken
trots det går till valurnorna är något helt annat och kan väl i stor
utsträckning förklaras med brist på insikt och förståelse för hur maktens
mekanismer och strukturer ser ut.
Det som däremot ter sig allt viktigare är att med stor vaksamhet försvara de
demokratiska fri- och rättigheterna, och att samtidigt med det gärna påminna om
att ett verkligt öppet samhälle också kräver förpliktelser och skyldigheter.
Det kunde i brist på bättre kallas medborgaranda. Men är den alls möjlig att återskapa?
Man kan inte i en destruktivt förändringsnit i politisk eller religiös mening
verka för olika former av förtryck och våld och tro att man i längden kan gå
fri från anklagelser. Vår egen tid och vårt eget land bär på många sådana
inslag i vardagen och det mesta har hittills försvarats med
mångkulturmytologins allt slitnare argument. Också där måste ett samhälle
upphöra med kollektiva etiketteringar för att det alls ska förmå ta striden mot
tyranniets predikanter och propagandister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar