Ramadan-raketerna och hoten

Foto: Astrid Nydahl

 

Nu var det alltså ramadan. På nätet svämmade ”kärleken” över. Det sägs att ramadan är en månad för att hitta sina svagheter och att utöva självkontroll ("Det vore ingen dum idé" för att nu parafrasera Gandhi). 

Någon tycker att det sagts och skrivits för lite om islamisternas massakrer på de koptiska kristna. Har det inte skrivits för lite om andra folks lidande under profetens våld? Det är meningslöst att predika ”kärlek” så länge man ursäktar det religiöst motiverade, islamistiska hatet och våldet. Det om något hotar oss alla, oavsett om vi är kopter, judar, katoliker, ortodoxa, lutheranska kristna eller ateistiska västerlänningar, muslimer av annan övertygelse, hinduer och en rad andra grupperingar som står i vägen för islams svärd. 

Det pågående kriget började under ramadan, på Tempelberget i Jerusalem. Vi får inte slarva bort sådana grundläggande fakta. Hamas-ledningen trodde att sista stunden var kommen och skickade ramadan-raketer till Jerusalem. Misstag så det skrek om det! Man kan inte skjuta raketer mot Israels huvudstad och tro att det inte ska bli några konsekvenser.

Ramadan är över för den här gången, men raketerna fortsätter sina färder fram och tillbaka över Gaza-gränsen. Hur och om det ska sluta står skrivet i stjärnorna. Men ett är säkert: det är alltid civilbefolkningen som får betala priset.