Van Morrison och Mose Allisons olika bud på västerlänningen

 

När nu Van Morrison gav ut sitt pandemi-album (som visade sig vara pinsamt späckat med konspirationstankar) hade han sitt svar till föregångaren Mose Allison med en egen Western Man:

Going back to the way it was
Now just seems near impossible
Western Man has no plan
They stole it while, while he was dreaming

Now there’s no other bite, no other bite of the cherry
Unless he’s prepared to fight
Start on a new path to freedom
Horse has bolted from the stables
Lunatics have taken over the farm

Caretakers have taken over the main building
The governors have gone over the wall
Clan-destine meetings in the forest
Not going back, not going back to the way it was

Western Man has no plan
Since he became complacent
Stopped believing in himself
And let others steal his rewards
While he was dreaming

 

Har man här anledning att söka förbindelser? Jag tror, att den misstro som Mose Allison i sin Western man ger uttryck för nedan, handlar mest om konsumismen, hur den västerländska människan blir en fånge i sina tekniska framsteg. Van Morrisons ärende är ett annat. Han menar att Western man är en sorglig figur, just för att hon blivit konspirationernas fånge, hon har slutat tro på sig själv och lyder därför alla statliga påbud. Sångens Lunatics är förstås de människor som inte tror på Vans idéer. De kunde var valboskap åt Trump eller någon annan, de kunde demonstrera mot vaccin i vilket stad som helst, men det viktiga var att de inte förstod att de var galningar. Bristen på självförtroende har gjort västerlänningen lätt att manipulera. Det låter sig sägas, så länge man slipper analysera varför.

Nog kan man säga att pandemin lärt oss en hel del om detta. I konspirationsteoriernas kretsar har någon pandemi egentligen aldrig ägt rum. Den är ett överstatligt påhitt av Big Pharma. Är det alls möjligt att diskutera detta med människor som Morrison? Det är sorgligt att denna en gång fantastiska artist - tänk bara på hans Moondance, Tupelo Honey, The Philosopher's Stone och Summertime in England- skulle gå bort sig i sin ensamhet och fåfänga jakt på förklaringar. Van Morrison kan på detta sätt sudda ut femtio år av sitt konstnärskap och bli ihågkommen som en Qanon-sympatisör.

Legendariske Mose Allison gjorde sin Western Man 1971. I hans text återfinns dessa rader:

In his pride, he'll decide for the world.
Well, at first he sailed right through.
Seems there's nothin' that he couldn't do.
Went right out and laid 'em low.

Seems there's nothin' that he didn't know.
Came up with pockets, sprockets, rockets, and jets.
Two hundred million color TV sets.

But when the added up the cost
Seems he'd played his ace and lost.
Western Man hung his head
Could be better all day.

Mose Allison var en föregångare till Van Morrison. De två har också spelat in en cd tillsammans, Tell me something, där också Georgie Fame och Ben Sidran är med. Man kan säga att hans sång vill berätta om en människa som först kunde bestämma världens öde, därför att han var medveten om sina civilisatoriska framsteg. Men så kom baksmällan och allt han kunde göra var ett hänga med huvudet, alltså gå in i den eviga depressionen.