 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Veckorna som gräsänkling skapar utrymme för några olika saker.
För det första kan jag arbeta koncentrerat utan att snegla på klockan.
För det andra kan jag äta när jag vill (eftersom jag alltid är husets kock behöver jag bara tänka på när jag själv råkar bli hungrig).
För det tredje kan jag rensa i vårt stora cinematek. Andra människor ska till hösten glädjas av överkapaciteten som då gör en fysisk resa i låda. Några strömmar och fiber har vi inte. Vi lever kvar på dvd-stadiet och trivs bra där (om och när vi alls trivs).
För det fjärde är det lätt att vara nykter. Inte minsta centiliter alkohol finns i huset och möjligheterna att köpa hem är obefintliga.
Under tisdagen ska jag göra en maträtt som räcker resten av veckan: en oxfärslimpa med inbakad fårost. Den blir god att äta kall med en enkel sallad och oliver.
Gräsänkling förresten, varför heter det så?
Den stora nackdelen är att jag inte kommer till havet. Utan körkort rör jag inte vår bil. Och att åka buss med appen har jag hittills avstått ifrån. Ska hela våra liv utspelas i mobilerna? Vad var det för fel på forna tiders bussbiljetter?
Ja, Thomas. Nu er der en app til alt. Min bil er på en app. Min læge er på en app. Jeg bestiller fra gode restauranter på en app når Mette er borte . Jeg sender fotos og hører radio på en app. Ak ja
SvaraRaderaInstämmer Steen i ditt ack ja!
SvaraRaderaVi är "app-bundna". Och blir det mer och mer.
SvaraRaderaMed tanke på det du tidigare skrivit om tvåsamheten härleds nog gräsänkling utifrån något som upplevs gräsligt!
SvaraRaderaJag försökte övergå till en telefon som inte är så smart, dvs den har inga appar som bank-id eller bussappar, utan bara rudimentära som kan öppna enkla webbsidor. Det blev svårt att leva med denna eftersom jag inte kan åka buss eller "swisha" med denna telefon.
SvaraRadera