Per Erik Tell på nya reseäventyr

Omslag till Tells nya bok

 

Det finns många sätt att resa och betrakta världen på. Charterturismen är ett av de sämre. Flockturismen är gjord för digitala bilder, skoskav och alkoholflabbande kvällar.

Författaren Per Erik Tell i Ystad vet andra sätt. Han är en mästare på att hitta helt andra sätt att resa. Så kallar han sig också världsmedborgare. Vid sidan av hemmaförfattandet (till exempel två fina böcker om Ystad och Kristianstad) har han givit ut ett antal fantastiska böcker som tar med oss ut i världen. Bland mina favoriter finns Till fots genom Europa, resetextsamlingen Läsa, resa dö och Lost Springs.

Nu är han aktuell med en högst märkvärdig bok som heter Guyana. Rapport från ett falnande Eldorado (Ultima Esperanza books). 

Vad vet vi om detta pyttelilla land i nordöstra Sydamerika? Platsbeskrivningen kan lyda: har gränser till Brasilien, Venezuela, Surinam.

Som ofta förr reser Tell för att skåda ner i mörka koloniala rötter. Han berättar om, och han visar de svenskar som upptäcks på färden. Här finns mot slutet av boken till exempel Jonas Filéen som blev en förmögen plantageägare, men också många fler vars öden kan fascinera vem som helst.

Men jag ska inte fördjupa mig i Tells koloniala grävande, utan istället säga några ord om hans estetik. Tell är mer än annat en platsens och strapatsens berättare. Man känner i magen när han reser primitivt, man erfar med sin egen kropp hans trångt och svettigt ordnade omständigheter. Helt ofarligt är det ju inte heller.

Mat och dryck är viktigt i sådan litteratur, liksom väderlekarna. Allt detta är fundamentalt.

Och nog ska det tilläggas att Tell tar oss med till legendariska Djävulsönen för att själv minnas och för oss andra återberätta den märkvärdiga historien om Papillon, fången som gavs självbiografisk stomme av Henri Charrière, och sedan också gestaltades i långfilmen med samma namn, med bland andra Dustin Hoffman och Steve McQueen i rollerna. 

Människor försökte på den tiden vada i kvicksanden, Tell själv tar katamaranen till Île Royale. 

Låt mig avsluta med hans egna ord:

"Klockan är nio och luften står still i rummet. Någon luktar redan svett. En annan vill låna en penna för att fylla i den obligatoriska tulldeklarationen. Jag räcker över min från Hörby kommun.

En skylt förkunnar att Surinam varit fritt från malaria i 14 veckor."

Tag och läs säger man, det gör jag också.