Vänsterpartiet och det medialt mångkulturella svindleriet

Tone Schunnesson skriver i Aftonbladet:

Man vill att en politiker ska ha lite star quality. Det där som man typ inte ens riktigt vet vad det är, men som gör att man vill ha mer.

Vidare:

Och äntligen har vänstern, i Nooshi Dadgostar, fått en partiledare man inte kan sluta tänka på, som får blodet att koka eller hjärtat att lyckligt slå...

Där har vi det, sammanfattat. Och lägg märke till sandlådans nya svenska, "typ inte ens..."

Varför skulle jag ansluta mig? Varför skulle jag se kvaliteter som inte finns, annat än som projektioner? Vänsterpartiets nya ledare är och förblir ledare för Vänsterpartiet. Det avgör förstås saken. Vänstern har varit drivande i många år, när det gäller nedmonterandet av Sverige och introducerandet av en mångkultur som betyder våldtäkter, rån, vapen och bomber, utpressning, klanbrottslighet och allt det andra vi förknippar med ett samhälle på väg mot sin egen undergång. Där det tidigare fanns identitet och känsla som svenskar och sammanhållning mot både inre och yttre fiender, finns nu den politiska klassens - inklusive inte minst Vänstern - destruktiva och självbelåtna angrepp på allt det vi trodde var Sverige.

Skulle någonting ha förändrats i den svenska politikerklassen med hennes inträde på scenen? Det betraktar jag som rent svärmeri: begåvad invandrarkvinna, därtill en skönhet. Ska det vara så enkelt?

Inte i min värld. Hon ska ses med samma glasögon jag sett på vänsterpartiledare sedan 1980-talet. Hon är en del av den svenska politikerklassen. Att vår nyligen bortskickade - men kvarblivna - statsminister sitter i Centerns knä, vad bryr jag mig. Låt dem sitta i vilka knän de vill.

Den politiska klassen är bara värd förakt. Vad den strider om är person- och partimakt. Det finns skäl till att jag inte deltar i valen. För det första är jag motståndare till kvinnlig rösträtt. För det andra är jag motståndare till manlig rösträtt. Varför skulle obildade och obildbara människor få avgöra hur makten i vårt land ser ut? Hade de ställts inför en teknokrati hade de ylat i kapp med Bingolotto.

Låt mediafigurerna svärma. De ställer sig avklädda på den enda scen de känner och så säger de: " en politiker ska ha lite star quality". Nöjda nu?