tisdag 22 juni 2021

Vila och vandra hos engelska Quakers

The Woodbrooke Centre (kväkarna) i Birmingham. Foto: Astrid Nydahl
 

Jag har besökt åtskilliga platser förknippade med religion i mitt liv. Uppvuxen i Missionsförbundet hade jag i ungdomen på ett radikalt sätt vänt religionen ryggen, i tron att det var politiken som kunde föra människorna framåt, men i vuxenlivet vågade jag närma mig olika sådana platser och kretsar igen.

I Albanien och Libyen mötte jag de totalitära lärorna vars gudar var despoterna själva. I sin anti-religiösa nit upphöjde de sig själva till övermänskliga väsen att dyrka. Frågan är om de inte var de allra värsta.

Men i judiska kretsar, både hemma i Sverige, ute i Europa (Prag, Lissabon, Bonn, Birmingham etc) och sedan i Israel (Jerusalem i första hand), kunde jag närma mig något mycket viktigare. Det handlade inte minst om att sätta värde på frågorna, istället för att alltid sträva efter svaren. Litteraturen i judiska ämnen, också den judiska religionen, har fyllt många hyllmeter i mitt liv.

Islam har jag varit nära i Malmö, i den meningen att flera albanska vänner skulle bli den krets som bildade Islamic Center och sedan byggde moskén med saudiska och libyska pengar. Hade jag vetat då vad jag vet idag så... Men någon attraktion har sannerligen aldrig islam varit, precis tvärtom står den för allt jag vänder mig emot, både historiskt och samtida. Ju mer jag läst om islam och den gröna boken, vars titel börjar på K, i synnerhet, desto mer övertygad om dess ohygglighet har jag blivit. Dess våldsamma praktik har inte gjort det svårare att ta ställning.

Woodbrooke Center. Foto: Astrid Nydahl

Men det var ju kväkarna jag ville säga några ord om. Vill man förstå dem ska man läsa på. Kväkarna har en så vacker historia. Vapenvägran, olydnad gentemot politiska och militära auktoriteter. Slaverimotstånd. En icke-hierarkisk organisation.

Vill man träffa dem, kanske bo i Woodbrooke när de öppnar för gäster efter pandemin, så är det något jag rekommenderar. Det är en sällsam upplevelse att hyra dubbelrummet där Gandhi bodde. Liksom att erfara tystnaden, de lågmälda samtalen, läsandet hos dem.

Kanske ges det något sådant tillfälle igen. Då skulle jag säga ja tack, om kroppen vill och det är medvind.

Rummet vi hyrde, där Gandhi bott under sitt engelska besök. Foto: Astrid Nydahl


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar