Danilo Kiš om Simone de Beauvoirs stöd till stalinismen

Foto: Astrid Nydahl

 

Jag har just läst Lutan och ärren av Danilo Kiš. Jag avser inte att recensera den och säger därför inget om översättarna och deras slarv. Däremot säger jag tack till vännen Per som gav mig den.

Boken består av olika berättelser ur författarens efterlämnade texter. För oss som högaktat och njutit av hans tidigare till svenska översatta böcker, har det varit uppenbart att kombinationen ungerskt, serbiskt och judiskt var ytterst fruktbar. Jag tänker främst på En grav för Boris Davidovitj och Timglaset.

Nå, den text jag vill nämna idag heter Fragment. I ett avsnitt skriver han om Simone de Beauvoirs hycklande stöd till diktaturen Sovjetunionen. Danilo Kiš säger att hon talar som "ett slags nytt helgon" när hon ser tillbaka på sitt liv. "Hennes samvete är rent" säger han. Men så tillägger han:

"Nåja, hon har inte haft rätt åsikt om Gulag, men hon känner ändå inte det minsta skuld (...) Den heliga Simone och den helige Jean-Paul visste ingenting om lägren (...) För de intellektuella i detta sekel, i vår tid, finns det bara en samvetsfråga, det finns bara två ämnen, nazismen och stalinismen, som kan föranleda kvarsittning inte bara på ett år, utan för all framtid. Allt annat är oviktigt. Och, madame Simone, feminismen är en bagatell som alla andra franska intellektuella bagateller. För dessa intellektuella kan en massaker på oskyldiga människor också vara en bagatell, skulle jag vilja påstå."