GANGSTERIMPORTEN

Foto: Astrid Nydahl

 

Sverige är extremt. Men Sveriges beteende är bara extremt i förhållande till landets historia. Beteendet är idag all-europeiskt. Varför importera grov brottslighet? Varför låta arabiska, afrikanska och asiatiska brottslingar förvandla landet till ett slagfält och en trygg zon för de kriminella klanerna, gängen och familjerna? Expressen skriver:

Mordet på gängtoppen hänger samman med den långvariga konflikten mellan två kriminella nätverk i södra Biskopsgården. Nätverken är starkt kopplade till två ”familjer” i Göteborg. Mordoffret och hans släktingar i den ena, och den andra som kretsar kring den utpekade gängledaren Eddie Jobe. 

När exakt det började kan jag inte säga. Men någonstans på vägen från 1950- och 1960-talets arbetskraftinvandring från Grekland, Turkiet, Finland och forna Jugoslavien, fram till 2000-talets öppna gränser ägde en omvälvande förändring i synen på såväl invandrare som flyktingar rum. Jag är född på 1950-talet och började mina första fabriksjobb tjugo år senare. Där var mina arbetskamrater från länderna ovan. Där jobbade också grekiska par som gick olika skift och bara hälsade på varandra när den ena åkte hem och den andra gick på.

Stadsdelen Lorensborg i Malmö hade åren 1959 - 70 några få invånare födda utanför Sverige. En grupp judar hade räddats från de nazityska koncentrationslägren och deras barn blev våra klasskamrater. När jag flyttade hemifrån bosatte jag mig på Gamla Väster, det var med undantag för en dansk konstnär och ett par grekiska fabriksarbetare en helsvensk stadsdel.

Också från östra Europa kom flyktingar, som från Ungern och Polen. De flydde från länder nära oss och blev snabbt inlemmade i det svenska samhället, språkligt såväl som socialt. Att ta emot grannlands-flyktingar är en självklarhet. Så som redan nu Danmark och Finland tar emot svenskar som fått nog. Men att hysa "svenskafghaner" (Per Wirténs begrepp i dagens Expressen) är sannerligen inte samma sak. De asiatiska, arabiska och afrikanska klankulturernas livsstil låter sig inte lika lätt förenas med urgamla, nordiska traditioner. Vem har varit så dum att han trott det? Några människor kan individuellt inlemmas och leva i frid och fred med oss. Det vet jag av egen, livslång erfarenhet. Men jag har också dyrköpt erfarenhet av motsatsen.

Först mot slutet av 1980-talet kunde man i Malmö känna de första vågorna av gangsterismen. 1983 lämnade vi staden för alltid. På lång sikt, fram till idag, har det inte gjort minsta skillnad. Jag pratade med en äldre dam som gick samma promenadrunda som jag vid havet. När hon hörde min Malmödialekt var ämnet självklart. Men så avrundade hon med att konstatera att det som skett med Malmö nu sker i hela Sverige. Vad ska vi göra åt det?

- Det är för sent, inget går att göra, avrundade hon.