"Jag ogillar vad du säger, men..."

Foto: Astrid Nydahl

 

Vad är rimligt att förvänta sig av en nation där åsikts-, yttrande- och tryckfrihet utgör en väl etablerad tradition som tillämpas på de flesta områden?

Voltaire är en viktig historisk person när vi begrundar detta ämne. Han påstås ha sagt "Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att säga det." Det stämmer dock inte. Det skrevs av Evelyn Beatrice Hall 128 år efter Voltaires död i hennes bok Voltaires vänner från 1906. Med ett sådant missförstånd rättat kan man ändå med fördel hänvisa till det som en hållning värd att följa och praktisera.

Det är min bestämda uppfattning, och jag hävdar de mest avskyvärda åsikternas och texternas rätt att finnas. Det är så enkelt att jag inte ens behöver ta del av dem om jag inte vill. Jag kan leva i full medvetenhet om att de existerar – och det gör de ju! – och ändå låta bli dem. Det gäller i princip alla former av fundamentalism, totalitarism på såväl politikens som religionens områden. De är också tämligen lätta att ange. Till exempel fascism, kommunism, nazism, islamism och till dem närstående och likartade ideologiska slutna system. Det totalitära förenar flera politiska tankesystem med religiösa. Att islamismen uppvisar många gemensamma drag med fascismen är ingen tillfällighet. Att kommunistiska rörelser skyddar islamistiska är också logiskt, de känner igen sig i varandra. Hur lätt man viftar med en grön flagga såg jag i Libyen, dessförinnan när den var röd i Albanien.

Kan man då förbjuda vissa rörelser och ändå leva i samma sociala kontext som andra, trots att man finner dem motbjudande? Ja, det kan man. Jag menar att uppmaningar till och praktiserandet av politiskt/religiöst våld utgör gränsen. Detta är den enda och hittills viktigaste punkten man kan utgå ifrån (och man borde också överväga att införa uniformsförbud för dessa rörelser).

Nazistiska organisationer hör till dem som bör förbjudas. Varje enskild svensk nazist får tänka och läsa vad han vill, men han får inte marschera på gatorna klädd i uniform med andra, likasinnade, eftersom det utgör ett hot mot samhällsfreden. Samma sak borde vara självklar när det gäller IS-aktivister som återvänder till vårt land efter att ha skändat, våldtagit och mördat vid krigsfronterna. 

 

De organisationer som skyddar sådana människor måste också förbjudas att verka, oavsett om de är religiösa (knutna till en moské eller ett studieförbund) eller politiska (knutna till en organisation, ett nätverk eller ett marscherande parti). Samma sak borde vara självklar med så kallade vänsterorganisationer som AFA och andra, vilka uppträder mycket våldsamt mot individer och egendom. När de misshandlar människor, sätter fyr på eller slår sönder fordon och bostäder har de sedan länge överträtt gränsen för vad som kan vara tillåtet.