 |
| Skärmdump från DN |
När en polis skjuts ihjäl av klankriminella visar det avgrunden som råder i det "mångkulturella" Sverige.
I Biskopsgården ser vi Göteborg från den sannaste sidan. Där härskar klanerna. Bilden i Dagens Nyheter är som en bitterljuv illustration av omständigheterna. Till vänster står mannen som gör tjänst i svensk polis. Till höger står kvinnan som tillhör ett helt annat samhälle än det svenska.
Med ett enda stulet mandats övervikt (minister avgår och sätter sig i riksdagsstolen) kommer den katastrofala regeringen Löfven att fortsätta styra Sverige ännu djupare ner i avgrunden.
Just när en polis dödas av klankriminella blir allt övertydligt. Det är så här det ser ut. Ingen tongivande medlem av den svenska politikerklassen kan eller vill ändra på förutsättningarna. Inte ens i nästa års riksdagsval kommer någonting att förändras. Men betydligt fler människor kommer att skjutas i det laglöshetens helvete som präglar vårt land.
***
Det finns poliser i ledande ställning som hävdar att skytten avsåg att träffa en annan människa. Men i GT står följande att läsa:
Polisen är utåt sett förtegen om den pågående mordutredningen, men enligt en polis med insyn var den 33-årige polismannen måltavlan för skottet. Det finns ingenting som tyder på att man exempelvis var ute efter någon annan men missade.
Mordet bedöms av denna polis som ”en avrättning”:
– Det jag kan säga är att man siktade rakt på den här polismannen. Det var som en avrättning. Det var alltså, som det verkar, inget vådaskott, misstag eller liknande, säger polisen.
– Vi vet ej om man var ute efter den här specifika polismannen eller om man bara siktade på honom eftersom man var ute efter en polis i allmänhet. Men allt tyder på att man sköt rakt mot polismannen och att han var måltavla för skottet.
Tänkte samma sak: att polisledningen försöker förringa det inträffade med att polismannen Andreas inte var det tilltänkta offret. Om denna misstanke har fog för sig, så är det chockerande och jag skulle kunna lägga ut texten på flera sidor om liknande agerande från politikers och myndigheters sida.
SvaraRaderaDetta sagt hoppas jag följande lilla uttryck för en bottenlös sorg och frustration finner nåd inför dina ögon:
Vore det inte bättre om kraven på både manliga och kvinnliga samt transsexuella polisaspiranter vore anpassade till arbetsuppgifterna på fältet istället för olika krav utifrån könstillhörighet - verklig eller upplevd?
Läser den både hyllade och kontroversielle polismannen Peter Springare och han nämner att han har en dotter i polisens yttre tjänst. Samtidigt kritiserar han polisen för politiskt korrekta krumbukter och det gör han rätt i. Svensk polis liksom svenskt försvar har anslutits till den identitetpolitiska agendan och framgång på den fronten har blivit viktigare än kärnverksamheten.
Ett för mig gammalt exempel som jag läste om på nätet för ca två decennier sen var dåvarande utbildningen på Polishögskolan. Redan på den tiden föremål för politisk klåfingrighet för att "spegla det samhälle vi lever i".
Detta i sin tur orsakat av dels eftergift för kriminella i "orten", som misstänker rasism eller i alla fall drar rasistkortet vid varje konfrontation med polisen, dels efter påståenden om en rå manlig jargong inom kåren.
Till sakerna jag lade märke till var att man gjorde skillnad mellan manliga och kvinnliga polisaspiranter, och för att fler av de senare skulle godkännas, ställdes lägre krav på fysisk snabbhet och styrka.
Alltså ett avsteg från den "könsneutralitet" man annars kräver. Alltså meriter för att klara arbetsuppgiften kom på andra plats.
Argumentet var märkligt könstereotypt: kvinnliga poliser har en lugnande inverkan på buset.
Den genomsnittlige slentriankonservative "mannen/kvinnan" på gatan håller givetvis med. "Hen" är ju föga intresserad av samhällsfrågor och bekväm med att "våra politiker" får sköta den saken åt "hen", så ar att "hen" kan grilla, titta på fotboll och åka till Thailand.
Som upplagt för lekstuga för vänsterpolitiska aktivister som inte är torra bakom öronen. Och ryggradslösa medelålders mellanchefer som inte vågar stå emot. För att inte tala om det B-lag av politiker vi röstar fram.
Inte nånstans i Peter Springares text lyfter han fram just det här med könsdiskrimineringen av manliga polisaspiranter på Polishögskolan, som ett systemfel. För det är det. Liksom sänkta krav på språkkunskaper för att värva poliser med invandrarbakgrund. Vet inte om det genomförts eller om det bara varit ett förslag.
Polisen verkar inom ett samhälle med ett allt mer politiserat klimat, där politiken tillåts sippra in i precis alla verksamheter, från idrottsrörelsen till dagis. Vet att jämförelsen med DDR är uttjatad, men för mig som starkt historiskt och politiskt intresserad oundviklig.
Naturligtvis kommer detta att vända, men inte nödvändigtvis till det bättre. Har vi lärt oss nåt från världshistorien är det, att framtiden kan ta en helt annan kurs än den förutspådda.
P.S. Blir inte det minsta sur om du inte vill publicera ett sånt stort textsjok som ovan, erinrande mig vad du skrev om folk som försöker använda din blogg för sin egen politiska propaganda. Men givetvis ursäktar jag mig själv med att det jag skriver om könsdiskrimineringen på Polishögskolan är en viktig del av debatten, som jag försöker föra fram i alla möjliga kommentarfält.
Skulle "felskjutning" vara felaktigt, dvs polisledningen skyndar händelserna i förväg, så är det en skandal.
SvaraRaderaDå är misstanken att man agerar på order från minister (ministerstyre) eller från MSB befogad.
Detta vore så grovt och bedrägligt att det är svårt att ta till sig det. Inget, säger inget, samhällshänsyn ursäktar lögner.