söndag 18 juli 2021

Nationalism och totalitarism får nytt liv och kommer tillbaka i nya kläder

Foto: Astrid Nydahl
 

"Vi stannar och stiger av vid den här hållplatsen med de tre årtalen 1989,1990 och 1991. Det är lämpligt att göra ett uppehåll. Härifrån ser vi murar falla, folk förenas, ett imperium upplösas och en härskande ideologi förlora sin ställning. Och allt sker utan våld (...) Men tiden går inte att tala med. Mörka krafter är inte döda. Nationalism och totalitarism får nytt liv och kommer tillbaka i nya kläder. De hade bara varit ute ett tag och bytt om."

Erik Lundberg: ur Evangeliet och manifestet, den femte boken om de frihetliga, 2013.

2 kommentarer:

  1. Nationalismen är nu viljan att bevara nationell frihet, demokrati och självbestämmande som reaktion mot en totalitär "New world order" som drivs fram under användning av ffa "vänsterliberala" partier (egentligen alla partier utom de som stämplats som "rasistiska, "nationalistiska" men egentligen är demokratiska och frihetliga), klimathysteri, massmigration, rasism mot vita, coronahysteri mm, mm. Saken är den att demokrati i egentlig mening, dvs att upplysta medborgare röstar om vad som ska gälla map lagar och samhällets organisrring förutsätter att man är någorlunda överens om vissa grundläggande värderingar och känner någon sortsyillhörighet och gemenskap, samt att det finns en rimlig möjlighet för individen att bilda sig en uppfattning av vad som pågår i samhället samt hur tidigare valda representanter skött dig. I maktelitens utopia, det totalitära, gräbslösa samhället är individens möjlighet att på verka lika med noll, samtidigt som maktetablissemanget idag har möjlighet att kontrollera individen på ett sätt som George Orwell aldrig kunde drömma om. Så ja, "nationalismen" (egentligen kampen för att bevars fria, självständiga demokratier) kämpar en mycket ojämn kamp mot en totalitär, fascistisk maktelit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vill bara instämma med föregående talare. Demokratier förutsätter nationalstater. Det är därför EU är ett elitprojekt med föga demokratisk förankring. Tillägg: det är nåt masochistiskt över västerländsk anti-nationalism. Man begär bara att vita européer skall hata sin nation och förneka sitt folk, men när det kommer till judar, palestinier, kurder, tibetaner, chilenare, samer, romer, nordamerikanska indianer (Slavoj Zizek har en indiansk bekant som vill bli kallad indian hellre än native american, eftersom indian visar att de vita upptäckarna var så osmarta att de trodde att de kommit till Indien) samt grönländare plus somalier, så skall deras nationalism uppmuntras. Förresten har DNA-tekniken bevisat att vi kan vara hundra procent etniska svenskar, även om det är ovanligt (själv en genetisk blandning av lite mer än hälften nordman, 27 procent skotte och 17 procent finne). Vidare har HUGO-projektet (kartläggningen av mänsklighetens genom) visat att forna tiders ras-indelning motsvarar större genetiska kluster. https://time.com/91081/what-science-says-about-race-and-genetics/


      Den liberala demokratin (som jag är för) sköt sig i foten när man blev för anti-nationalistisk och kosmopolitisk. Det är inget fel med europeisk kosmopolitism, à la Harry Järv, Georg von Wright och Stefan Zweig, att drömma sig tillbaka till Europa före första världskriget, då man fritt kunde röra sig över gränser och vara både nationalist och patriot samt europé. Min identitet.

      Jag hävdade att nationalstater är en förutsättning för demokrati. När jag tänker efter, så är de ofta en förutsättning för oligarki, de också. Problemet är centralism i alla hänseenden. Därför bör regionalism och kommunitarism eftersträvas liksom beslutande folkomröstningar. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kommunitarism

      Radera