 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Nära sin förestående död avspisade Sartre en journalist som undrade - på redan då mycket modernt sätt - hur det kändes. Sartre påpekade att vi alla är lika nära döden. Ingen av oss vet någonting om var, när eller hur. Så borde man stiga in i varje ny dag. Det vore den enda riktigt avgörande förändringen i de liv vi lever som vore de eviga.
När onsdagen var alldeles ny vaknade jag av en syn som jag genast förstod innebörden av. Flaggan här var hissad på halv stång och jag visste att det var vår underbara hyresvärdinna som avlidit. Jag gratulerade henne på 90-årsdagen alldeles nyligen.
Ju äldre man blir, desto oftare kommer döden in i tillvaron. Många i min krets - om jag lite högtidligt får kalla dem det - har dött de senaste åren. Cancern har tagit många, självmord några andra, men de avgjort flesta har dött i hög ålder.
Sartre hade ju rätt i att vi alla är lika nära döden. Den egna döden ska alltid betraktas som något som styrs av var, när och hur. Inget vet jag. Inget vill jag veta.
Jag o några släktingar besökte det boende där min 90-åriga Mamma vistas. Dom kom in på temat att bara vänta på Den sista måltiden...
SvaraRaderaJag försökte då förklara att vi alla från födsel till grav befinner oss i eg samma situation... Om jag lyckades?
"Ungdom, allt för lätt på vingen/allt för skön att länge vara!/Gör dig glad men skynda bara:
Morgondagen känner ingen.
Av Lorenzo de Medici (1449-1492) tolkning Anders Österling