Liberala idéer då? Man skulle kunna säga, och många har sagt det förut, att liberalismen är dömd till undergång eftersom den inte vill erkänna dissidenternas rätt. Har du avvikande uppfattningar om tidens melodi utesluts du. Inte i skenrättegångar eller andra diktaturens metoder, utan av just det samhälle du trodde dig tillhöra.
Det är bara västerlandet som dömer den civilisation man en gång skapade. Undergång är alltid synonym med den härskande politiska klassens nya idéer, en samling korrekthetsnormer och rörelser präglade av ras, kön och religion som av den västerländska massan höjs till skyarna som enda vägen framåt.
Liberal freedoms have been eroded from within, and dissidents from a new liberal orthodoxy face exclusion from public institutions. This is not enforced by a totalitarian state, but by professional bodies, colleagues and ever vigilant internet guardians of virtue. In some ways, this soft totalitarianism is more invasive than that in the final years of the Soviet bloc.
Of course, civilisational self-hatred is a singularly western conceit. Non-western countries — China, India and Russia, for example— are increasingly asserting themselves as civilisation-states. It is only western countries that denounce the civilisation they once represented. But not everything is as it seems. Even as they condemn it, alt-liberals are affirming the superiority of the West over other civilisations. Not only is the West uniquely destructive. It is only the West — or its most advanced section, the alt-liberal elite — that has the critical capacity to transcend itself. But to become what, exactly? Lying behind these intellectual contortions is an insoluble problem.
Här några hastigt hopkomna reflektioner med anledning av denna underbara artikel i Taki Magazine.
SvaraRaderahttps://www.takimag.com/article/the-measure-of-man/
Varför kom västvärlden att leda den vetenskapliga revolutionen?
En teori är att vi på medeltiden övergick från högläsning till att läsa tyst och därmed snabbare.
På 1400-talet infördes skyltar som uppmanade biblioteksbesökare att vara tysta, nåt som en idiot till centerpartist tyckte var helt förkastligt, eftersom nya låntagare förde ett himla oväsen och använde biblioteken som en ungdomsgård. Så han föreslog att samhället borde göra dem en björntjänst, skrota de regler som gjort västvärlden framgångsrikt, och i mångkulturalismens namn bejaka andra synsätt.
En annan faktor var tidsmätningen. Att man övergick till en ny sådan och en ny matematik som innefattade siffran noll, som ihop med siffran 1 lade grunden för vårt internet. Förvisso har vi araberna att tacka för våra siffror, och Indien att tacka för nollan, men västerlänningar gjorde bruk av denna kombination på ett som varken araber eller indier gjort.
Än märkligare är hur de barbarer från norr (våra nordiska förfäder) som intog det högciviliserade Romarriket kunde tillgodogöra sig dess civilisation och helt enkelt ta över den och förbättra den.
Men sen Michel Foucault och Edward Said på 70-talet har pågått en subversion mot själva vår civilisations tänkande, vilket idag utmynnat i ett slag kindergarten-ylande för identitetsvänstern, à la Cromwells bildstormare och Maos rödgardister, som bit för bit kräver att vi helt avskaffar våra västerländska språk och historia. Att vi åter blir barbarer. Cui bono? Tja, Kina, t ex.
Är denna nya kurs irreversibel? Kan så tyckas, men historien följer sin egen logik, vilket Berlinmurens fall kan utgöra ett bra exempel på - liksom Tredje rikets fall. Först väldigt framgångsrikt, slog världen med häpnad, sen begick Hitler eller nån annan ett misstag, och därefter började slutet. Kanske identitetsvänstern, som ett illaluktande barnbarn till 68, håller på att göra bort sig? Kanske inbördeskriget mellan feminister och transaktivister är ett tecken därpå?