Folkresningar är som stenar som man lyfter från marken, det krälar alltid fram en massa ohyra under dem. Det är lätt att skyla simpelheten med stora ord. (ur boken)
Jag läser en märkvärdig bok. Den är utgiven i en klassikerserie av Lindelöws förlag. I själva verket är det en nyutgåva med reviderad översättning. Den kom på svenska redan 1963 i översättning av Nils Holmberg. Många känner till På Västfronten intet nytt av Erich Maria Remarque. Natt i Lissabon hade i alla fall inte jag hört talas om.
Nederst i denna blogg citerar jag förlagets egen presentation.
Jag vill inte säga att detta är en storslagen skildring av de människor som flydde undan Hitlers regim. Men i det berättarmässigt lilla formatet är den riktigt bra. Romanen utspelar sig i just Lissabon 1942. Vid kajen ligger ett större passagerarfartyg som ska ta flyktingar till USA. En av dem som hoppas komma med blir tilltalad av en man som erbjuder honom gratis biljetter till färden. Det blir inledningen på en hel serie dramatiska berättelser under natten.
Förstås innehåller boken fina partier om Lissabon. Här till exempel:
Lissabon har om dagen något naivt teatraliskt över sig som fängslar och förtrollar, men nattetid är det en sagostad som stiger från havet mot höjden i en serie upplysta terrasser, så att man kommer att tänka på en festklädd kvinna som böjer sig ner mot sin älskare i mörkret.
Ja, så kan det låta. Vid flera olika tillfällen. Men romanen är så mycket mer än romantik planterad i den underbara portugisiska huvudstaden. Den är ett drama kring några av Europas mörkaste stunder på 1940-talet. Kanske också en varning inför framtiden. Inte kan vi vara säkra på att några fartyg ligger i Lissabon, redo att ta européerna i säkerhet ännu en gång.
När Erich Maria Remarques roman Natt i Lissabon börjar så träffas två män på en bar nära hamnkvarteren. Den tyska flyktingen Schwarz från Osnabrück har två båtbiljetter och två utresetillstånd, till sin fru och till sig själv. Men Schwarz har bestämt sig, dessa resehandlingar som är räddningen för att ta sig till USA, vill han inte använda utan ger dessa till romanens ”jag”, som själv lyckats ta sig ända fram till Lissabon under falsk identitet, men hans pengar är helt slut.
Båten som ligger vid kaj och väntar på avgång är, skriver Remarque, en Noaks ark i den europeiska syndafloden. Tyska Gestapo jagar sina egna medborgare som utan tillstånd, och på flykt undan armén, lämnat landet. Lyckas de hitta medborgarna någonstans i Europa så skickas de tillbaka till koncentrationslägren. Schwartz är en av alla dessa, som dock lyckas fly. Han har blivit angiven av sin fru Helenas bror. Natt i Lissabon är en av höjdpunkterna i Remarques författarskap och en gripande kärleksberättelse mitt under brinnande krig.
Bokens förord har Per-Olof Mattsson skrivit. Han är universitetslektor på Stockholms universitet, Institutionen för kultur och estetik. Här ett citat ur förordet:
”Remarque skrev mer än ett dussin romaner, många av dem av hög kvalitet och med förankring i tysk och europeisk historia från 1910 till 1950. Han sammanfattade det övergripande temat i sitt författarskap som 'frågan om humanitet'. Hans credo var individualistens: 'oberoende – tolerans – humor'. Han har kallats för 'militant pacifist'.
Det finns två missförstånd när det gäller Remarques författarskap. Det ena är att han bara en gång lyckades skriva en stor roman, det vill säga På västfronten intet nytt. Det andra är att han i övrigt bara skrev underhållningslitteratur. Det senare har svenska förlag sannerligen anammat under årens lopp med tanke på omslag, usel korrekturläsning och lansering.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar