 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Nu kommer de så sakta, höstens färger och dofter. Nej, den är inte här än, men man kan ana att det inte dröjer så länge till.
I riket pågår det vanliga. De dödande kulorna, de huggande knivarna. Våldtäkterna. Inte kan man se drömskt på en park eller en strand, när man vet att faran kan lura var som helst.
Vi drömmer oss tillbaka till den lilla viken på Landön. Vilken dag som helst kommer vi att återvända, oavsett hur vi blir bemötta där.
Den fria sikten mot horisonten är en grundpelare i mitt liv, den vill jag ha varje dag. Och jag vet också var den ger allra mest.
Kvällarnas tilltagande mörker är ett välkommet skydd mot de blixtrande attackerna av det som kallas mänskligt.
 |
| Foto: Astrid Nydahl |
 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Fantastiska höstbilder.
SvaraRaderaTänker på Tjajkovskijs pianokonsert.
Glöm inte kolla där regnbågen går ner.
Ha det gott
Lennart R
SvaraRaderaAntecknade för några dar sen: en "fläkt" av september-sol var förnimbar i Nyckelviken den 30 juli och redan en föraning om den höst som kommer och som jag välkomnar. För åter var konturerna på allt jag såg skarpare och mer individuella än normalt.
I mitt inre en ovanlig tystnad. Normalt är det som en fågelbur vars invånare slåss så att fjädrarna ryker, men nu helt - eller nästan helt - tyst. Blott en stilla förundran inför den skönhet som kom emot mig. En nästan kittlande eufori.
För att inte tala om de ständiga dofter jag uppfattade på stora avstånd; där en solkräm på nån vi mött, där sköljmedlet som kläderna badat i; där min hunds schampo med Aloe Vera. Längtar redan efter september.
Naturen sviker aldrig. Inte ens några mil bränd skog.
SvaraRaderaTack Lennart. Astrid glad för dina ord.
SvaraRaderaTack Cello, fina rader från dig!